Alex i Toulouse

Igår var jag och flög igen, det var några veckor sedan och en del har hänt både på väderfronten och i klubben. Våran chefspilot har avgått och bytt klubb så det finns så vitt jag vet ingen fast anställd instruktör att förlita sig på, man måste ringa i förväg och bestämma tid. Hur som helst ska detta lösas och nån ny kille (eller tjej?) ska anställas. Dessutom är det något mer drag i luften, det var helt vindstilla på marknivå men det fanns viss termik här och var uppe i luften. Även om sänkan vårat fält ligger i sällan begåvas med särskilt mycket lyft, områdena runt omkring var fyllda med mulliga cumulus-moln som brukar indikera lyftmöjligheter! Jag hann med två korta flygningar som vanligt och på den andra flygningen skötte jag i princip allt från start till bärgning, flygning och inflygning, landningen skötte instruktören. Passade på att ta lite bilder den här gången så håll till godo :)

I förra veckan hade jag lov och hade sen tidigare planerat att åka och hälsa på en kompis från kth som pluggar i Grenoble. På lördag kväll efter att ha joggat 10 km (med ett knä som numera håller bättre och bättre) åkte jag därför uppåt alperna och landade hos Per. Jag tänkte låta bilderna tala för sig själva men sammantaget har jag haft en helt underbar vecka med brädåkning i alperna, en del festande och massor av nytt och trevligt folk!

Bildalbum #1
Bildalbum #2

Det blåste för mycket för att flyga idag så jag och Calle drog till Albi, 70 km nordost, för att käka lunch.. Vi var på samma restaurang Calle besökte med sin pappa för två veckor sen, ett vinställe med tillhörande restaurang. Det var ett otroligt charmigt ställe med lyxig mat och perfektion i servicen, men samtidigt var det med glimten i ögat och en härlig känsla på stället.. det kändes helt okej att sitta där med t-shirt och spisa utsökt mat och dricka vin! Bildalbum finns här!

Det här med ny kamera fick mig att fundera, hur många kameror äger jag? Eftersom det var ganska snabbt uttänkt kom jag snart att fundera på hur många motorer jag äger.. Inte ens jag har dock orkat räkna exakt, en uppskattning följer:

Antal kameror: 6 st (två dedikerade, två webkameror, två mobilkameror)

Motorer:
I min elektronikutrustning: minst 32 st (cd-läsare, hårddiskar, objektiv, vibratortelefon)
I bilen: minst 19 st (förbränningsmotorn, elhissar, fläktar, pumpar, torkare, cd-läsare)
Övrigt: 2 fläktar i min vinkyl, 2 fläktar hemma, 1 komplett mopedmotor.

Som jämförelse har en välutrustad Mercedes S-klass uppåt 140 motorer :)

Några frågor dök upp också, huvudstrålkastarnas nivåreglering på en bil, hur funkar det? Jag antog en motorlös konstruktion.. Bildstabilisering i kameror fungerar tydligen med elektromagneter.

Idag tvättade jag min bil för första gången här nere för övrigt, den var smutsig! Tyvärr hade jag ingen högtryckstvätt utan fick köra den klassiska "svampen direkt på smutsen"-metoden som repar ganska rejält. Hur som helst så blir inte bilen så smutsig här nere så det får fungera, den blev glansig och fin i alla fall.

À propos de bilderna i förra inlägget, som ju var av tveksam bildkvalitet så kommer jag idag med en glad nyhet åt alla bloggläsare.. Jag har gått och köpt mig en ny kamera, en av toppmodellerna i kompaktsegmentet, även kallad årets kamera -08 (har jag för mig). Tänkte åkte och kolla priserna i Andorra men eftersom ingen hade lust att följa med köpte jag den till slut över internet här istället, till ett fördelaktigt pris. Det blev, efter ett tips, en Panasonic Lumix fx100; otroligt kompakt, med schysst Leica-optik och 12 Mpix, dvs. fler pixlar än min systemkamera. Poängen med att köpa en annan kamera är att tillfällena för att bära runt på en nära kilotung stor pjäs är begränsade, dessutom drar jag mig för att fota folk med den, känns för "seriöst", som en fotograf. Min kompaktkamera syftar till att smälta in lite mer i mängden, fota folk på partaj bl.a, samt att ha en liten kamera som alltid passar i fickan och därmed alltid finns tillgänglig! Dvs. fler bilder till folket! Systemkameran finner sin roll i det fotografiska skapandet där inställningsmöjligheterna avgör, eller vid tillfällen där dess snabbhet och oslagbara optik behövs.

Jag bjuder som ett exempel på en testbild, ett självporträtt faktiskt :) (en skäggig variant, det sägs att jag ser äldre ut med lite skägg, jag föredrar 3 dagars-skägg men tråkigt nog inträffar ju det bara var tredje dag)


Samt själva pjäsen..

Hej..
I söndags var Calle och jag ute och joggade, mötte Dart, en klasskompis som tränar precis hela tiden, äter 20 frukter om dagen samt tre gånger så mycket mat som alla andra till lunch.. jag överdriver inte! Han bjöd in oss till "Pizza Paï" med bland andra min binôme, Cyril och lite annat folk vi känner, sagt och gjort. Konceptet går ut på att man äter så mycket pizza man vill, dvs. som buffé förutom att det inte var buffé utan man beställde mer pizza om man ville ha. Den levererades till bordet i meterform, ungefär 25x100 cm och det var ju självklart tävling som gällde, tävling i att äta mycket (blä!).. Jag åt 29 bitar och var proppmätt, Dart åt 72 bitar, motsvarande 2 meter, det var nytt rekord på restaurangen! Det ska tilläggas att han är smalare än jag!

Måndag:
Det är en något av en tradition för många av Toulouse studenter att gå till Café Populaire på måndagkvällar. De serverar 13 öl för 13 euro.. Det är ett ganska litet ställe och alltid sprängfullt med folk, det kan ta 10 minuter att komma 5 meter in på stället, och upp till en halvtimme att få beställa i baren. I måndags var det kanske tredje gången jag var där och det var mer folk än någonsin tidigare, alldeles för varmt och på grund av det nyligen införda rökförbudet på krogar och restauranger så luktar det annat istället. Vi gick därifrån tidigt, kände inte så många som var där och det är inte ett optimalt ställe för att möta nytt folk.

Tisdag:
Spelade badminton och fick för första gången, efter flera månader, personligt anpassad kritik på min stil.. det är dock svårt att helt byta spelteknik när man vant sig efter flera års sporadiskt spelande. Hur som helst så tycker jag att mitt spelande blir bättre och bättre, kan smasha riktigt bra och vinna mot bra spelare. Jag hoppas att det avspeglas i mitt betyg! Efter badmintonen drog jag, Calle och Roland till sjön vi joggat runt, men bara för att hänga, det var kallt :(


Onsdag:
Jag läste i min eminenta aerodynamikbok under dagen.. På eftermiddagen hade vi franska, vi diskuterade pengar och skatter, det var både intressant och kul att höra om Frankrike och berätta om Sverige.

Torsdag:
"Råkade" missa föreläsningen på morgonen, det är ett ämne som med fransosernas upplägg är i det närmaste värdelöst. Det handlar om företagsstyrning och det enda de gör är att diskutera vilken ordning olika chefer ska ordnas efter. Efter lunch drog jag och en klasskompis, Lucie, till flygfältet.. Det såg riktigt mörkt ut på flygfronten även när vi åkte från skolan, det var tät dimma men den skulle enligt prognosen lätta, strax efter att vi kommit till fältet var det mycket riktigt inte ett enda moln kvar på himlen! När vi hade rullat ut flygplanet kom en kille och hälsade "hehe, men er har jag ju redan hälsat på idag..." Jag förstod ingenting, men det visade sig att han var föreläsaren från morgonens föreläsning jag missat :) Det blev två flygningar var på dryga tio minuter styck, det var fullständigt vindstilla och fanns ingen lyft att tillgå, men det gjorde ju också kärran väldigt lättstyrd. Under min andra flygning skötte jag starten helt själv, annonserade vår inflygning på radion (på franska) och skötte landningen själv sånär som på luftbromsen som jag fick hjälp med. På kvällen skulle italienaren från våran klass in till stan och möta två tjejer han träffat på en pub, de hade tydligen en killkompis som skulle till Sverige om en vecka och ville träffa Calle och mig för att få tips, vi hängde alltså på.. killen visade sig dock vara sjuk så det blev bara de två tjejerna, det var halvkul, vi tog sista tunnelbanan hem vid midnatt.

Fredag:
Var på aerodynamik-föreläsning på morgonen, det sades inte mycket jag inte redan visste. Åkte sedan in och åt lunch med en potentiell ny vän, en fransyska, det gick fint och jag tror att det kan bli en öppning till lite fler franska bekantskaper! På grund av toppenväder stressade jag från lunchen och åkte till flygfältet igen. Träffade en hellatjo kille i min ålder, en riktig snackare, som höll på att lära sig segelflyg samtidigt som han ansökte till belgiska flygvapnet. Lucie var också där för övrigt.. Det blev två flygningar även denna gång men på grund av en inte helt obetydlig sidvind blev det inga starter eller landningar, jag övade på svängar och det är inte helt lätt! Målet med segelflygmaskiner är ju att förlora så lite energi som möjligt så det är perfektion som eftersträvas. Eftersom jag var den sista att flyga fick jag även se solnedgången över Pyrenéerna :) Killen, Seb, som var sjuk dagen innan ringde mig när jag var på fältet och föreslog att vi skulle träffas på kvällen.. why not? Det slutade med att jag, Calle och han hängde på en bar i två och en halv timme och ritade kartor över Stockholm, skrev ner intressanta ställen, bullar, saker och busslinjer som är bra att veta.. det var riktigt kul! Har även där en kontakt och en inkörsport till fler franska kontakter.

Lördag:
Det är idag det ja.. Var på Auchan imorse och handlade mat, hade ingenting, inte ens frukost! Nu ska jag bestämt ut på balkongen och läsa i solen, det är 15 grader och inte ett moln på himlen. Ha det så bra alla läsare!

I all hast bestämde vi att idag var dagen då vi skulle börja flyga, segelflyg alltså.. Det var jag, en klasskompis och en kille från ettan som åkte till en flygklubb i närheten som vi valt. Efter lite administration var vi inskrivna i klubben, försäkrade och på väg ut på fältet för vår första flygning. Jag har ju redan flugit en gång, under introduktionsveckorna på KTH, och flygningen idag skilde sig inte mycket från den tidigare, förutom att vi inte loopade :) Det blev väl 10-15 minuters flygning i solnedgången där jag provade spakarna några minuter och killen snackade flygteori under tiden.

Det tog trots allt hela eftermiddagen i blåsten och kylan på fältet, det var många som ville flyga, främst folk med certifikat men som behövde en flygning med instruktör för att se till att allt fungerade. Efter att ha rullat ihop alla rep och rullat in flygmaskinerna i hangaren var vi tre från skolan på väg till bilarna igen, då ropade de efter oss och bjöd in oss till fältets egen bar för att dricka öl! Sammantaget verkar det vara väldigt "hemtrevligt" (som man brukar kalla det) på min flygklubb, det finns till och med en klubbkatt som jag gosat med :) Framöver har jag nu bara att slå en signal och komma förbi och flyga tors-sön i princip hur mycket jag vill... så länge plånboken tillåter, även om skolan subventionerar så är det långt ifrån gratis. Jag tog inga bilder idag, ville inte dra fram kameran det första jag gjorde, men jag slänger i alla fall in en Google Earth-bild med fältet sett från norr, det är hyfsat kuperat och bergen ligger ju nära, landskapet är något mer inspirerat än kring Långtora och Uppsala-fältet i Sverige.

Snubblade över ett klipp som fick mig att tänka på André.. Unna er några minuter nostalgi:

Christer Glenning recenserar

Vi tänkte åka i lördags men fredagen bjöd på en del festande så vi bestämde oss för söndagen istället.. För ovanlighetens skull var jag enda svensk, med två italienare och en spanjor i min bil, Paul hade utöver sig själv ytterligare två tyskar i sin. Det planerades att åka till Andorra för att skida, så sent som klockan midnatt på lördagen när jag gick och lade mig var det fortfarande Andorra som gällde, men Paul ringde vid ettiden och sa att det var en annan ort på gång. Igår morse strax innan nio kom vi därför fram till Cauterets, västsydvästlig riktning 220 km från Toulouse. Inte en flinga snö i byn och omkring 5 grader varmt, men en kabinbana lyfte oss alla 1000 m högre upp på berget där det fanns mer snö, inte överdrivet men tillräckligt för att åka okej hela dagen. Riktigt trevligt system var det, perfekt för en heldag! Bensin, vägavgifter, brädhyra, liftkort och restaurangmat för en bit över 60 euro, det tycker jag är helt okej :)

Jag var ju i Marseille i helgen.. Har lagt upp ett gäng bilder från resan och tillsammans med bildtexterna beskriver de helgen bättre än en text, så håll till godo:

Bildalbum, del 1
Bildalbum, del 2

Skrev två tentor i måndags, gick halvdant.

Skrev en tenta idag, gick halvdant (som sagt).
Hade en muntlig tenta i franska ikväll, den gick prima, hon hade inte mycket att säga sade hon.

Har två tentor på fredag, en muntlig om ett java-projekt jag varit delaktig i men inte förstått alltför mycket av samt en flersvarstenta som är banal, inte nödvändigtvis lätt men i princip helt utan betydelse.



Idag fick jag även ett kuvert med mina resultat från första halvan av första terminen, 9.42 i snitt, man måste ha 12 för att passera till nästa år. Egentligen behöver man över 12 för att överhuvudtaget få göra omtentor i ämnen man helt misslyckats med men det finns exempel på folk som fått göra omtentor trots ett medel på under 12, t.ex. en tjej som grät under förhandlingarna.

Jag fick en sån där längtan idag, en längtan efter att sitta bakom ratten och planlöst bara köra och sjunga högt för mig själv. Efter lunch och dagens första tenta (som gick halvdant) åkte jag därför söderut på småvägar, tanken var att hitta kullen av kullarna, kullen med utsikt över Pyreneerna..

Hm, medan jag kommer ihåg.. Jag kanske har bloggat om att jag råkade dra sönder båda bultarna som håller fast krängningshämmaren på bakaxeln jag bytte. Den höll sig kvar till Toulouse pga. att jag inte svängde så mycket eller hårt men sen lossnade den här nere och hängde alltså ner litegrann på ena sidan och klonkade när det var ojämn väg, dessutom blev bilen faktiskt märkbart krängigare! Jag tänkte först svetsa tillbaka den (bultar som rostat fast är inte att leka med, särskilt när man inte har ett garage) men eftersom jag blivit medlem i mek-klubben på skolan så gav jag det ett försök. Fick faktiskt tack vare rosten bort hela bultarna och kunde dra i helt nya, 25 kr och en timmes jobb, så nu funkar bilen prima igen!

Hur som helst, jag hade ett mål inlagt på måfå i GPSen men struntade till slut i det och körde helt fritt. Rätt var det var hittade jag lösningen på gåtan om var folk lägger sina pengar! Jag trodde ju att de finaste bostadsområdena var de här omkring, så fel jag hade! På ett gäng kullar sydost om stan ligger de största och lyxigaste villorna, alla har egen pool! Dock såg jag inga feta bilar, folk bryr sig helt enkelt inte, dessutom är vägarna ganska dåliga lade jag märke till idag.

Hehe, kolla min väderkarta framåt helgen :)

Back in business, jag lyckades skaka fram lite motivation någonstans ifrån så den här veckan har jag pluggat duktigare än vanligt, faktiskt känt att jag lärt mig en del också! Men idag, dagen innan en tenta i antenn och radar så går det banne mig inte bra, försökte göra om en uppgift vi hade på en lektion i början av kursen. Första delen består i en integralkalkyl, efter 45 minuter kommer svaret fram, och det visar vara något fel jämfört med facit, vad gör man? Börjar om? Problemet med de här uppgifterna är att man inte vet vad man gör, man räknar bara rent matematiskt fram några uttryck för någonting och hoppas att någon blir glad över det. Uppiften står de första fyra raderna i svart på pappret jag skrivit, resten är uträkningarna, dödstrist!

Söndag morgon fastnade jag lite längre än väntat i Düsseldorf, pratade med Pauls pappa :) Det var riktigt trevligt i alla fall.. Efter att ha fått alla fartskyltar förklarade för mig av Paul visste jag vad som gällde och det visar sig att det är riktigt mycket fri fart i det där landet, men det var ju ganska nära till Belgien så jag fick inte uppleva det så länge. I Belgien var det strålande sol utan ett moln på himlen.. Väl förbi Paris och efter att ha hämtat upp en kille som går trean på skolan började det regna och höll i sig nästan hela vägen. Det var tidvis riktigt svårt att se något överhuvudtaget, mötande trafik med starka ljus, regn, vattenstänk från andra bilar, mörker och en usel vindruta gjorde sitt.

20.30 var vi framme i Toulouse, fransosen fick inte köra.. jag kände mig inte trött och vem vill ha en fransos bakom ratten på sin bil? Packade ur alla grejer, parkerade bilen som fungerat helt felfritt och pratade lite med Calle. En halvtimme senare när vi skulle ner på stan och äta (och bilen således fortfarande var varm) gav styrningen ifrån sig ett klonkande ljud, är det inte typiskt? Precis framme efter 270 mil, då kommer missljudet. Idag när jag åkte och handlade var ljudet borta.. får väl se hur det utvecklar sig.

Idag började skolan igen, matematiska härledningar och ingen som förstår vad det är jag inte förstår.. jag är dessvärre inte motiverad alls, det är helt enkelt inte kul! Jag vill göra verkliga saker, applikationer. Nästa vecka har jag fem tentor, efter dem tänkte jag försöka ta något beslut kring eller konstatera om jag kan stanna ett eller två år, vill inte gå omkring i ovisshet.

Är när jag skriver detta i Düsseldorf hemma hos en skolkompis, Paul, har fått en helt egen våning med ett litet rum jag kan sova i och en egen toalett med dusch! Eftersom Paul skulle in till stan och träffa en kompis och jag var för trött för att följa med passar jag på att blogga litegrann om resan innan jag somnar..

Jag har ju som bekant köpt bil, lite för att jag skulle kunna få mer frihet nere i Frankrike, lättare att komma bort från skolan till stressfria ställen. Det ironiska med det hela är att hela mitt jullov gått åt till att meka, skruva, lacka, putsa och fixa bilen inför resan, har inte haft en enda lugn stund, så fort jag inte gjort något annat har jag fixat i garaget. Det är nog också därför min förkylning hållit i sig hela lovet.. Hur som helst, i veckan blev bilen så gott som klar, med ny ljudanläggning, Mr Cap-behandling och en nästan komplett fullservice under huven. I torsdags morse skulle jag bara åka och köpa en adapter till stereon så skulle allt vara klart och jag skulle få en hel dag att bara vila och slappna av.. Dock så hade det fallit mer än 10 cm snö och var svinhalt så i första kurvan gled jag sidleds in i en trottoarkant och slog i bakvagnen så att bakhjulet stod ett gäng grader åt fel håll, bilen rullade men inte alls bra. Väl hemma konstaterade jag snabbt att bakhjulen inte var justerbara.. ok, dagen innan det är tänkt att jag ska åka till Frankrike med bilen, smart.. Blixtservice på Saab? 10, 15 000:-? Jag kom i alla fall på den utmärkta idén att kolla upp skroten, hittade en "ny" bakaxel i Tyresö och ringde och bekräftade, den skulle vara klar till klockan 13. I sakta mak (fick inte tag i någon annan bil) åkte jag dit. Kvart i ett när jag nästan var framme ringde killen och sa att deras kompressor gått sönder så jag skulle inte kunna få axeln förrän på måndag, jag förklarade mitt problem och han fann en lösning som gjorde att jag till slut fick med mig en bakaxel, 1500 kr, tack. Resten av dagen spenderades under aldrig tidigare skådad stress i garaget för att byta ut de svintunga axlarna, med viss verktygsbrist dessutom. Klockan 21 rullades bilen ut för provkörning och verkade fungera som normalt, galet! Här är en bild där båda axlarna ligger nere under bilen.


Körde ner till Blekinge på fredagen, bilen fungerar som en dröm, ligger stabilt i 130 med farthållare, GPSen guidar, stereon spelar iPodens musik, allt fungerar! Väl i Blekinge somnade jag på soffan i en dryg timme, hade inte sovit mycket på natten, åt jättegod mat och gick sen och la mig tidigt. Har inte sovit så bra och så länge på lång tid!


Idag, lördag, innan lunch styrde jag kosan mot Malmö. Snöblandat regn, -2 grader och kraftig vind gjorde att det gick ganska sakta i början. Strax innan Öresundsbron stod en bil i fel riktning i diket med två personer i, de hade precis halkat av. En minut senare körde jag om en likadan bil som min och som kört in i något, fått intryckt front och rejält skevt framhjul, han transporterade sig bara bort från motorvägen. En bro, en rejält gungande färja (jättekul, kunde knappt stå) och ett gäng autobahns senare är jag nu som sagt framme i Düsseldorf. Utan GPS hade jag aldrig hittat fram, otroligt bra grej.. kanske lite trist att inte ha så mycket koll på kartan men tänk så mycket tid man sparar! Med 7-8 grader, tidvis uppehåll och tomma obegränsade sträckor på tyska motorvägar har jag haft mängder med tillfällen att prova toppfarten på bilen.. Men se det har jag inte gjort, alla ni oroliga som undrar. Däcken är begränsade till 190 och även om de säkert klarar mer under en kort period så känns det inte som en stabil fart att få däckexplosion i. Provade 190 en gång bara för att ha gjort det, låg i 180 några minuter för att prova och bilen ligger som ett lok på vägen, inga vibrationer eller ljud eller konstigheter. För övrigt har jag legat i mellan 140-150 genom Tyskland, lugnt och sansat. Nu ska jag sova, imorgon väntar den längsta sträckan..

Den här veckan har jag halsfluss och äter antibiotika igen.. Förutom en reglertekniktenta i måndags så är det en gynnsam vecka att vara sjuk, har inte mycket alls så jag har passat på att sova bort de flesta dagarna i hopp om att bli frisk.

Idag var det annonsering av resultaten på tentan jag och Cyril skrev i fredags, den som avgör om man kan få gå en subventionerad utbildning till motor- eller segelflygpilot alternativt fallskärmshoppare eller deltavingeflygare. Det var obligatorisk närvaro om man ville behålla sin plats så vi gick dit för att kolla om vi var sämst. Jag hade glömt bort att tentan var i fredags och hade även medvetet bara pluggat en tredjedel av materialet pga. att det är så osäkert om jag kan stanna två år, skrev tentan mest på kul. Cyril hade pluggat hela natten innan, han ville klara den men de andra kurserna var för viktiga för att han skulle kunna ta tid från dem.

Hur som helst, resultaten presenterades med hjälp av en PowerPoint-presentation i ettornas föreläsningssal.. fyra personer kom under gränsen för godkänt överhuvudtaget och det röstades om han skulle säga deras namn direkt så att de slapp stanna, röstningen blev positiv så namnen ropades ut : "fransos, fransos, Cyril, fransos"... so far so good då tänkte jag... En efter en presenterades sedan personerna i PowerPoint, med resultat, inför allihop, de bästa först. Sen kom överraskande mitt namn, i alla fall delar av det ("Jeper Karlson"), släng er i väggen fransoser! Jag är antagen till segelflygutbildning för en spottstyfver! Men jag måste ju troligen klara dubbeldiplomet först, tjohej.. I alla fall, ettorna har haft föreläsningar varje fredag hela terminen med allt som står i böckerna jag skulle ha läst, de missar ändå tentan och jag tar den på ren allmänbildning :) Saknas bara matten då..

Idag är det precis fyra månader sedan jag satte min fot på franskt territorium med avsikten att skapa mig ett liv här, ett nytt hem. Tänkte göra ett försök att sammanfatta mina intryck hittills, för att ge en idé om hur det är till er som inte kommit iväg än. Det ska dock visa sig att mina upplevelser inte på något sätt kan generaliseras till utlandsstudier i största allmänhet, men vi kommer dit.

Det första som slår en, bildligt talat, när man stiger av flyget i Toulouse i mitten av augusti är förstås hettan, 34 grader av underbar sommarvärme. Klimatet har varit en stor grej för mig, mycket värme och få moln dominerar väderkartan och att kunna sola utan tröja i slutet av november är ju lite speciellt för en som är van vid Stockholmsklimat.

Det är många som trott och fortfarande tror att språket är en jättegrej, faktum är dock att jag förstod nästan allt från och med första dagen.. att sedan kunna uttrycka mig själv, dvs. kommunicera, är inte fullt lika trivialt, behöver fortfarande mycket mer övning!

Frankrikes kultur har hittills inte bjudit på några större överraskningar. Kanske var jag tillräckligt förberedd för att inte reagera så starkt på skillnaderna, kanske är jag även bra på att anpassa mig till situationer. Några saker går emellertid att notera. Det är nog allmänt känt att folk här nere niar varandra om de inte känner varandra väl, det är också rent generellt artigare än i Sverige. Det är dock inte riktigt vad det verkar vara vid första anblicken, alla dessa artigheter.. det kan liknas rakt av med engelskans "hi, how are you!" som folk slänger ur sig precis hela tiden utan att egentligen vänta på svar, det låter trevligt men betyder ingenting. (Frankrikes motsvarighet heter "cava?" och betyder ungefär "allt väl?"). Kanske väljer man ändå hellre tomma artigheter än tysthet och misstänkta blickar som inträffar lite för ofta i Sverige. För övrigt tar man i hand med alla klasskamrater och folk man känner här, varje dag! Jag försöker fundera ut andra kulturskillnader men rent generellt är det svårt att härleda något som verkligen har med nationaliteterna att göra.. en gåta som jag fortfarande funderar på är var folk stoppar sina pengar. De tjänar mer här och betalar mindre skatt men i Toulouse finns mest tråkiga billiga bilar, inga direkt flashiga hus/lägenheter, folk verkar inte tokrenovera sina hus som i Sverige och jag har inte märkt några tendenser att resa mycket bland mina klasskamrater, så var är pengarna?

En stor skillnad mellan Sverige och Frankrike, som jag tror man ofta glömmer när man reser som turist, är Frankrikes baksida. Med det menar jag först och främst klasskillnaderna. Visst, i Sverige pratas det om Rinkeby och Rosengård, jag har visserligen aldrig varit i Rosengård men Rinkeby är ju mest en tråkig miljonprogramförort full med trevliga människor från härliga kulturer. Jag ser inget problem med att hänga i Rinkeby på kvällen eller parkera min bil där ett par dagar. I Frankrike, i Toulouse, några tunnelbanestationer söder om stan ligger motsvarande miljonprogramförort. Har varit där på dagen, tråkigt men lugnt. Skolkamrater födda i Toulouse har emellertid ifrågasatt vad i hela friden jag hade där att göra. Åker man dit på natten så blir man tydligen av med allt, man får visserligen leva men helt utan alla prylar och kläder man hade med sig. Ni har kanske också hört om räderna som inträffar här lite då och då. Nu senast när ett par ungdomar (15 & 16 år) körde utan hjälmar mot väjningsplikt i en Parisförort, krockade med en polisbil och avled båda två. Ungdomarna i förorterna skyller allt på polisen, bränner bilar och förstör egendom, stödräder genomfördes här i Toulouse. En av anledningarna till det här är troligen den höga arbetslösheten och klassklyftan som gör att det finns ett helt samhällsskikt som så att säga "vet om" att de troligen aldrig kommer komma någonstans i livet, de gör sig hörda efter bästa förmåga.

Så till frågan om mitt liv här, har jag lyckats än, känns det som ett hem? Kort sagt, NEJ! Grejen med det här stället är att allt är toppen, utom skolan, och skolan tar så mycket tid att jag inte hinner uppleva det som är toppen. Jag är inte ensam om att dela den uppfattningen, även fransoserna håller med. Även fransoserna som tuggat sig igenom två år av förberedande mattestudier på galen nivå och klarat den här skolans första år där de sitter och bevisar matematiska satser och lemman under tidspress, även de tycker att tempot är för högt. Jag har inte hört någon som entydigt tycker att det är en bra skola, att det vi gör är riktigt kul, det är helt enkelt så att ett diplom från ENSICA öppnar dörrar, det är därför folk är här. Till och med många av lärarna håller med om att det är ett dåligt upplägg på kurserna, eftersom vi ska hinna med så mycket så hinner vi inte med någonting. Hur som helst så klarar sig ändå fransoserna igenom, mest på grund av matten, i princip alla tentor innehåller härledningar och integralkalkyler. Vissa övningar går ut på att lösa en integral som kanske tar 30 minuter. Det har bekräftats av fransoserna att jag har gjort allt det de gör senare, jag har ganska bra förståelse för och allmänbildning inom det vi gör. Det sägs att våren ska bli lugnare, det sägs det kanske alltid? Vi har i alla fall lov jämnt utspridda och jag har mycket bättre koll på hur man måste lägga upp studierna. Vi får se hur det går..

Jag kanske inte har skrivit något om det franska skolsystemet tidigare, snabb resumé: Det finns minst två typer av skolor, vanliga stora universitet samt grandes écoles, ENSICA tillhör den senare typen. Universiteten fungerar som i Sverige, man väljer kurser eller ett program, det är få föreläsningar och man lägger upp studierna som man vill. Grande école-skolorna skiljer sig vad jag förstått radikalt, schemat är oftast fyllt och det mesta är obligatorisk närvaro på, inget eget ansvar alltså. Det märks på folket här, de har inte alls samma mognad och världsvana som de studenter jag mött tidigare. Enligt de jag pratat med här är det dock skillnad på grande école och grande école, det finns skolor som trots arbetsbördan lämnar större frihet och dessutom respekt åt studenterna. Ni som läst mitt inlägg om våran inspectrice des études förstår hur vi blir behandlade.

Slutsatsen så här långt blir nåt i stil med att självklart ska man inte tveka över att lämna Sverige ett tag för att uppleva världen, men är man inte matematiskt geni med svenska mått mätt, välj då något annat än en fransk grande école! Min tanke är ändå att uppleva mer nästa termin, det kommer bli mycket lättare med bil. Jag känner ett gäng riktigt trevliga människor från länderna runt omkring här och det är förstås kompisarna som gör att jag står ut med studierna.

Om en vecka landar jag i Sverige igen, vi ses!

Reklam:

Inte nog med att den har det mesta, otroligt snabb processor, 4 GB i arbetsminne, högupplöst skärm, optisk utgång för ljudet, automatisk justering av ljusstyrkan på skärmen efter omgivningens belysning (funkar helbra) och till och med belyst tangentbord som självklart också reglerar sin belysningsstyrka i takt med omgivningen..

Min fina bärbara mac visade idag prov på sin styrka igen, jag behövde installera ett CAD-program eftersom gruppmedlemmen jag jobbar med har för svag dator. Tråkigt nog är just CAD-program en av få saker som inte finns till mac, provade först med en Windows-emulator direkt i operativsystemet men det blev inte särskilt bra. Drog då ner en kopia av Windows XP, lagligt genom KTH, och installerade på en separat del av hårddisken så att det går att köra Windows ensamt på datorn, precis som vilken PC som helst. Apple tillhandahåller drivrutiner som gör att allt fungerar, bluetoothmus, trådlöst internet, inbyggd webkamera, tja, det mesta.. Installerade sedan CAD-programmet CATIA, det är ett otroligt tungt program, min binôme vittnade om att det tog 4-5 minuter för honom bara att starta programmet på hand stationära PC. Inklockning här gav 55 sekunder från klick till redo!

För övrigt: virus existerar inte för mac, trots hård last har min dator hängt sig två gånger på fem månader, den gör kontinuerligt och integrerat backup på allt.. köp mac!

By the way, det var bara en som kom ihåg min namnsdag igår! Tack Lisa!