Alex i Toulouse

Imorse såg varmvattnet ut så här:

Jag äger ju bara vinterpjuck till min bil... ni förstår förstås vad det innebär :) Nämen seriöst är jag inte riktigt i position att slänga en massa pengar på fälgar, för med fälgar blir man tvungen att sänka och sänker man blir man tvungen att byta bodywork på bilen för att allt ska passa ihop och då ser det helt plötsligt konstigt ut med dragkrok så då måste man byta till en löstagbar osv osv osv i all oändlighet. Men det hindrar mig ju inte från att hålla en liten omröstning vilka fälgar ni gillar bäst!

En av de viktigaste sakerna jag tagit med mig från gymnasietiden är det kritiska tänkandet som upprepades som ett mantra av varenda lärare vi hade...

Jag är inte mycket för konspirationsteorier men efter ett tips kollade jag häromdagen på en film som jag nu faktiskt blir tvungen att rekommendera. Den heter Zeitgeist (som betyder nåt i stil med the spirit of the age) The Movie och klassas som dokumentär som behandlar religionsdyrkan, den amerikanska ekonomin och de stora krigen. Det gäller att ha ett kritiskt öga när man kollar på den eftersom filmmakarna troligen har vridit en del på saker och ting för att berätta historien de vill förmedla, men det är utan tvekan ett gäng riktigt intressanta synvinklar som presenteras! Hur som helst, filmen finns att beskåda på Youtube och första avsnittet samt länkar till resten följer. Filmen är totalt två timmar lång och jag vill gärna att ni kommenterar eller mailar och säger vad ni tycker! Det blir bättre efter första avsnittet....

Faktum är att temperaturen här nere inte skiljer sig så mycket från den i Stockholm, ibland är det t.o.m. varmare i norr. Men jag har känslan av att det känns varmare här, när det är varmt är det verkligen varmt även om det kommer en vind eller ett moln och även på kvällarna. Vi har haft 28 som varmast tror jag, 23-25 de senaste dagarna och nu ska det bli något kallare resten av veckan.

Igår var det en remarkabel dag. Jag skrev min första "bureau d'études" med skriftlig inlämning utan min binôme. Jag har inte tänkt på det tidigare men det är ju faktiskt min binôme som har stått för i princip alla BEar, alltså lösningar av problem på lektionstid under tidspress och med inlämning av lösningarna. Det är ingen nyhet att jag jobbar bäst under press, men med en binôme som är fransk som skriver är det svårt att motivera sig till max, man funderar hellre på hur värdelöst talet är än att försöka lösa det. Igår var jag tvungen, jobbade med grekiskan och i praktiken därför själv. Satte av med fulla krafter och började lösa tal på tal, rejält tunga härledningar och uträkningar med en massa variabler, fick även rätta svar varenda gång! Det var faktiskt jag som ropade svar till läraren och hade rätt varenda gång.. hur bra kändes inte det!? Jag funderade till och med på att köpa champagne för att fira, men det blev en mangojuice istället.

Visste ni förresten att fenan på en Airbus 380 har samma vingyta som en Airbus 320s (som för övrigt inte är en alltför liten flygmaskin) huvudvinge.

Efter en 700 mil har nu min lilla bil fått sig en omgång med svampen och blivit ren. På så vis har t.ex. tandkrämen som stänkt över hela bilen när jag borstat tänderna och spottat ut i för hög fart försvunnit :) Imorgon tänkte jag passera min lokala Saab-återförsäljare och köpa ett oljefilter eftersom det redan är dags för byte, något tidigare än serviceschemat men det kan hon vara värd. Tänkte köra en mindre kontroll av en gäng småfel bilen har också och se om de går att åtgärda lätt, funderar på att lämna in ACn på kontroll också eftersom det redan börjar hetta på här nere i söder.

Helgen som kommer nu är långhelg (än en gång) med fem dagar ledigt.. dock har vi årets största och viktigaste tenta direkt efter helgen så det blir till att plugga rejält hela den här veckan eftersom min vistelse här nere som vanligt hänger på en tråd.

Det är mycket nu..
Den här helgen har jag flugit franska flygvapnets flygplan och druckit champagne och käkat snittar med franska generaler.

Sedan 39 år tillbaka hålls varje år under samma helg en segelflygssammankomst mellan Frankrikes flygrelaterade högskolor, för närvarande sex stycken. Det här året var det "Ecole de l'Air" som stod för kalaset. Jag och ett gäng från min skola åkte härifrån i onsdags kväll och jag var ganska skeptisk, jag visste inte vad som väntade men folket som åkte med härifrån hade jag onda aningar om. Hur som helst, på kvällen kom vi fram till Salon de Provence i Provence och det visade sig att skolan höll till på en militärbas, vi fick fixa passerkort och sedan leta oss fram i komplett mörker till vårat boende på basen, det fanns ingen som helst belysning på hela området.

Morgonen därpå efter en brakfrukost briefades vi om reglerna som gällde, vilket väder som väntades och schemat för tillställningen. Eftersom våran skola varit snål och bara bekostat två flygplan för 35 personer var det mer än välkommet att flygvapnet rullade ut som mest åtta flygplan (på ungefär lika många elever) och delade upp oss civilister på deras flygplan också. Det mest galna var att de inte hade någon budget på bensin så de rullade ut fyra dragflygplan som istället för de normala 400 metrarna drog upp oss 1200 m!! Första dagen flög jag trots allt med maskinen vi hade med oss, en Rolls-Royce i sammanhanget, alla var rejält imponerade av den.. men den var också ganska svårflugen, känslig. Så här ser den ut:



På kvällen var det "partaj" i studentfoyern, jag blev känd för att slå alla i billard.. På fredagen flög jag på morgonen med en trevlig militär men det var brist på lyft i luften och blev bara 20 minuter, jag skötte allt under hela flygningen och fick rejält med beröm för min precisionslandning. Han tyckte jag borde få flyga själv direkt, vi får se vad min klubb säger om det. Resten av dagen spenderades på fältet innan den avslutades med grillning och en till tillställning i studentfoyern. På lördagen väntade jag med min flygning till efter lunch med hopp om lyft och längre flygtider men det visade sig vara lönlöst och blev till slut 24 minuter, dock nästan lika mycket beröm och samma åsikt om att jag borde flyga utan instruktör. På kvällen var det tjusig tillställning med några generaler, ett gäng andra militärer och alla 70 studenter förstås. Det hölls tal, prisutdelning i olika segelflygskategorier och minglades med snittar och champagne. Vid det laget hade jag smått lärt känna ganska många av de andra studenterna så jag lyckades känna mig ganska hemma, dra på en del skämt och småprata med folk.. det känns hur coolt som helst att kunna göra det på ett helt främmande språk!

Imorse var jag en av få som fick flyga eftersom jag hade flugit så lite, hamnade med en käck militär som tråkigt nog visade sig ha sin väldigt bestämda uppfattning om hur ett flygplan skulle piloteras.. en uppfattning som dessutom skilde sig från mina tidigare instruktörers, han tog över spakarna mest hela tiden och klagade på detaljer. Jag tappade förstås självförtroendet, flög ännu sämre och gav till slut upp och lät honom flyga medan jag njöt av landskapet och att kolla på Rolls-Royce-maskinen som flög i formation vid tillfälle. Trots allt gjorde jag tre starter med samma instruktör och fick ihop en timmes flygtid idag. Jag klagar inte en sekund, allt under hela helgen har varit i stort sett gratis, resa, boende, mat och flygningar. Sammanfattningsvis har jag haft en underbar helg med en massa upplevelser! Det kommer ett bildalbum om ett par dagar, möjligtvis även någon film..

Onsdagen den 16 april packade Calle och jag bilen och åkte till Narbonne för att plocka upp Per, sedan körde vi hela dagen och stannade för natten på ett motell i södra Spanien. Morgonen därpå åkte vi ner till Algeciras precis bredvid Gibraltar för att ta färjan till Marocko. I spanska tullen meddelade man mig vänligen att jag aldrig skulle komma in utan ett papper från bilens ägare (pappa) som intygade att jag fick köra till Marocko med den, jag bad henne släppa över mig ändå, kan ju iaf. prata franska på andra sidan. Möttes direkt i Marockanska tullen av en kille som undrade om bilen var min och sedan hjälpte mig att få "rätt" kille att fylla i alla papper, det kostade ett gäng euro..

Redan i Tanger är allt otroligt annorlunda, främst på grund av allt folk, det är det bestående intrycket att det finns människor precis överallt i hela Marocko. Vi lämnade direkt Tanger och åkte mot Casablanca, vid infarten till stan missade Paul som låg framför en hastighetsskylt och blev stoppad av polisen, jag stannade också och erkände dumt nog att jag hållit samma fart. Fick visa mina papper och fick skarpt nedslag på att jag inte hade originalägarbeviset med mig (det behövs inte i Europa normalt), de kan beslagta bilen för det. Det var hur som helst världens trevligaste polis som pratade med mig och Paul om allt som rörde Marocko i totalt 30 minuter, sen betalade vi en fjärdedel av böterna och åkte. Jag hann ungefär ett par kilometer innan jag blev stoppad av en barsk polis för att ha kört mot gult (det var verkligen på gränsen) och eftersom jag inte hade hunnit växla pengar och dessutom var svinrädd för att han skulle se att det ägarbevis han höll i handen i mörkret bara var en kopia så fick han till slut ganska så många euro. Vid det laget ville både jag och Calle åka hem igen men fortsatte förstås och det var även det sista problemet vi hade med polisen även om vi träffat på hundratals, de har vägkontroller vid varenda bygräns.

I Casablanca sov vi på billigt hotell och besökte dagen efter moskén innan vi direkt åkte vidare längs kusten söderut. Den andra natten i Marocko befann vi oss i Oualidia, hyrde ett hus och åt färsk fisk och krabba på stranden i mörkret. Dagen efter åkte vi till Marrakech och spenderade två nätter på billigt hotell medan vi sightseeade stan och dess marknader, gick på superchic nattklubb med Stockholmspriser och annat. Måndagen den 21a åkte vi över Atlasbergen och såg landskapet förändras från fält och åkrar till kargt stenlandskap, vi äntrade öknen och temperaturen steg till över 30 grader. Målet var M'hamid i norra provinsens södraste delar där vägen sedermera tar slut nära den algeriska gränsen. Vi hoppade upp på ett gäng dromedarer och hade två timmars sjukt obekväm resa till vår boplats med dyner, tält och andra turister, det var upplevelserikt! Dagen efter red vi tillbaka och jag var då redan trött på öknen så vi åkte direkt norrut genom slående oaser och landskap och stannade för natten i Errachidia. Detta efter att ha kört sista sträckan i mörkret, gör inte det! Marockos vägar sägs vara några av världens dödligaste, jag gissar att det främst gäller fotgängare men hur som helst, det är inte kul att köra på någon heller. Se följande film:


Från Errachidia åkte vi till Fès, åt middag och tog in på billigt hotell igen för två nätter.. billiga hotell ligger på ungefär 5 euro per natt och person. Samma kväll blev jag magsjuk, kunde inte sova och förstörde heldagen i stan dagen efter, magen är för övrigt, en vecka senare, inte helt bra.. Från Fès åkte vi på fredagen mot Tetouan nära den spanska lilla utposten Ceuta varifrån vi planerade att ta färjan på lördagen. Vi tänkte åka en vacker väg längs medelhavskusten upp till Tetouan men för att komma dit var det 60 km på en liten men enligt kartan asfalterad väg.. Vi höll ut 16 km på vad som närmast var en kostig innan vi vände, jag har nog aldrig varit så arg och så orolig för bilen! Ute på de bättre vägarna igen blev vi jagade av knarkförsäljare i bil, de är inte aggressiva eller dumma men nog så irriterande så mitt humör var inte på topp. Vi stannade på ett jämförelsevis dyrt hotell i Tetouan för att få lyxa med varm dusch och känna lite bekvämlighet innan hemresan. På lördagen hade jag ont i magen och höll på att svimma mest hela tiden när vi skulle igenom tullarna för att åka in i spanska Ceuta, men det var aldrig några problem, vi behövde knappt muta någon. Det var trots allt skönt att komma tillbaka till Spanien, även om Marocko oftast är otroligt vänligt och vi hade upplevt enormt mycket så ligger man lite på spänn hela tiden med tanke på bilen och att saker och ting inte fungerar som i EU.

Det här var en torr snabb sammanfattning av resan, det blir för mycket att detaljera allt. Sammanfattningsvis är jag jättenöjd att vi gjorde resan och jag kan varmt rekommendera det, jag har aldrig tidigare upplevt så mycket på så kort tid! Om man undviker mina pappersproblem så funkar det hur bra som helst att köra bil i Marocko. Att parkera känns mycket säkrare än i Europa, man betalar dessutom alltid några kronor till en vakt eller ett garage så är bilen alltid under uppsikt. Ett tips är att resa med en 80- eller 90-tals-Mercedes, de finns i mängder där nere och därmed också kunskapen. Min Saab var troligen en av de första att äntra kontinenten, folk hade aldrig sett en sån tidigare och jag antar att det ställer till problem om något går sönder. Vägarnas kvalitet varierar, skyltningen lämnar allt att önska och det går allt som oftast väldigt långsamt på vägarna med tanke på allt folk som rör sig kring dem. Vi körde totalt 556 mil på semestern (varav 300 i Spanien på motorvägar), det är något för mycket, särskilt utan luftkonditionering.

Slutligen kan det tilläggas att för att kunna cirkulera som vi gjort genom hela Marocko måste man kunna franska, jag är otroligt glad att kunna det så bra som jag kan. För en charter till Marrakech funkar engelska men det är också väldigt begränsande för hur nära man kan komma befolkningen. Det finns förstås också ett bildalbum från resan, eller snarare två, men det är fortfarande bara ett utdrag av alla bilder. Håll till godo: album 1, album 2.

Nu har jag lov i två veckor, tänkte bara börja med att klargöra det..

I fredags kväll kollade vi på Top Gun i mitt rum, det är nog den film jag sett flest gånger och den är fortfarande lika bra! Musiken, flygplanen, stämningen.. wunderbar! Man får liksom lust att bli flygvapenpilot bara för att få uppleva det mest extrema som finns i flygväg, men jag tror jag håller mig till segelflyg för stunden. Är inte så intresserad av krigsföring och allt som hör till, skulle mest vilja ha en combat-flygmaskin för nöjes skull, men det är nog för mycket begärt. Sent på kvällen bestämdes det att vi skulle till stranden och Montpellier dagen efter, sagt och gjort. Det blev till sist bara jag, italienaren, spanjoren och fransyskan som åkte, bilder finns här.

Igår var jag och flög igen och så vitt jag kan minnas var det första helgdagen på plats och skillnaden var markant. Det var rejält med folk på fältet och vi hade som mest 9 segelmaskiner i luften, längsta flygningen var långt över tre timmar och han var tvungen att landa mest på grund av regnvädret som drog in på kvällen. Jag gjorde en flygning på en timme som dessutom per definition inte var lokal, dvs. vi flög så pass långt ifrån fältet att vi inte hade kommit tillbaka om det inte funnits lyft på vägen. Samma instruktör gjorde ett par timmar senare en rejält nervös landning med en elev när det just inte fanns lyft kvar och de hade för låg höjd för att landa korrekt. Han kom in vinkelrätt mot fältet längs halva banlängden och girade in för landning bara några meter över marken.

Idag är det dåligt väder så jag ska plugga en del..

Igår hade vi soligt med cumulusmoln och 22 grader, perfekt flygväder! Eftersom jag inte hade varit på fältet på tre veckor ungefär så hade jag på sätt och vis glömt hur det var och var därför tvungen att dra en mental övertalningsprocess för att komma iväg. Hur som helst så var det bara jag och en annan kille där, samt min favoritinstruktör. Det blev 30 minuters cirklande i stigande luftströmmar innan vi var tvungna att landa när ett stort åskmoln närmade sig med regn och andra tråkigheter. När vi stod och förberedde oss för start vid änden på fältet så kom detta sällskap förbi, rakt ut på banan!

Jag har ju tidigare nämnt att min binôme (dvs. min påtvingade vän som jag gör alla inlämningar osv. med) är väldigt slö och omotiverad, detta trots att han fått gå om det första året pga. för dåliga betyg och därmed riskerar att bli utslängd om det går för dåligt det här året. Hur som helst så har han börjat läsa igenom gamla inlämningar som förra årets tvåor skrev, för att ha koll på vad vi ska göra redan innan lektionerna, fusk eller inte, så här gör många av mina kamrater. På den senaste obligatoriska övningen, där målet är att vi ska räkna ut allt själva och sedan lämna in ett svarspapper per binôme, drog läraren igenom i princip alla svar på tavlan samtidigt som han berättade anekdoter från Airbus och flygindustrin i största allmänhet. När klockan närmade sig slutet av lektionen började min binôme stirra på den varje minut och sucka högt. Vi hade en uppgift kvar, en numerisk applikation av härledningen i uppgiften innan, det var hur lätt som helst men min binôme kunde inte anstränga sig att göra den!! Det slutade lyckligtvis med att läraren drog en kvart över tiden för att lösa även den sista. När vi gick mot lunchen var min binôme öppet förbannad på att läraren dragit över tiden och att vi nu skulle få färre val av förrätter/efterrätter. Jag förklarade att han ju inte kunde klaga när läraren skrivit allting på tavlan, och att han dessutom kunde löst uppgifterna själv och kommit iväg tidigare, särskilt med tanke på att han läst igenom svaren från året innan. Kommentaren löd bitskt att läraren minsann kunde löst allting fortare!

Vi gjorde även en laboration i ett par vindtunnlar för drygt två veckor sedan men fick aldrig något datum för att lämna in rapporten, normalt sett ska man göra det direkt efter lektionen men inte den gången. Nu har jag tjatat på min binôme i två veckor för att börja skriva, inget har hänt. Cyril som också var med i våran grupp har enligt uppgift så mycket annat för sig att han inte hunnit ta tag i rapporten. Det slutar förstås med att jag blir tvungen att skriva det, det blir sämre för att jag inte är lika bra på franska och tar mycket längre tid! Cyril kopierade häromdagen en annan grupps rapport för att slippa tänka (så går det alltid till, folk skriver av varandra), men om sanningen ska fram så kan jag med min halvtaskiga franska skriva ihop hela rapporten på omkring en timme, utan fuskhjälp. Varför, varför i hela världen kan inte min slöa binôme ägna en timme av sitt liv för att skriva ihop en enkel rapport, på över två veckor!?

I torsdags efter lunch kom min mor och syster till Toulouse för att hälsa på, lyckligtvis hade jag inga lektioner efter just torsdag vid lunchtid. Vi spenderade torsdagen med att shoppa runt i stan, jag köpte en schysst armbandsur i titan. Har inte använt klocka på 10 år så det känns lite ovant, men jag gillar det! Har lite problem med storleken bara, först kändes den alldeles för stor så jag lät ta bort en länk till från armbandet, och då är den precis för liten, ska låta hänga i länken igen så får jag biffa till armarna lite istället :) Fick även ett par nya pjuck som födelsedagspresent, börjar känna mig till freds med designen nu. På kvällen åt vi jättegott på en liten restaurang på byn.

I fredags åkte vi till Côte d'Azur och Nice för att träffa några vänner som bor där. Vi fick låna en lägenhet av ett par grannar till dem där vi spenderade två nätter. Vi har haft en helt underbar helg med utsökt mat, massor av skratt och upplevelser. På lördagen åkte vi allihop västerut längs kusten och tittade på omgivningarna, besökte Cannes och stannade på några andra mindre ställen. Vi besökte även Grasse som sedan flera hundra år tillbaka är världens parfymstad nummer ett. Även idag tillverkas 60 % av all världens parfym i lilla Grasse med 48 000 invånare, det är jordens hantverk att komma på recept till parfymer så folk som vill sälja en parfym köper ofta en färdig produkt och tappar den på sina egna flaskor med sitt eget namn. Hela området kring kusten är otroligt vackert och det finns såklart helt fantastiska villor, bilar och båtar överallt. Men det var ändå en något avslagen bild av det jag tror folk känner mest av Côte d'Azur som vi fick se, säsongen har inte dragit igång än så det var i det närmaste folktomt överallt. Vi hade toppenväder och hyfsad värme men var trots det nästan ensamma vart vi än åkte, jag tror dock att jag föredrar det framför sommarsäsongen. Visst, jag älskar bilarna, båtarna, husen och naturen, men jag känner mig inte hemma bland alla rika människor. Dessutom har all koncentrerad rikedom förstås en baksida som vi fått höra flera historier om under helgen. Med pengarna kommer brottslingarna och det sker tydligen många rån och inbrott i bostäder och bilar. Jag hoppas trots det att kunna återkomma för att se mer än det vi hann med.

På söndag morgon åkte vi tillbaka mot Toulouse och åt en sen lunch på min favoritrestaurang libanesen innan jag skjutsade mamma och syster till Blagnac när de skulle åka hem. Sammantaget har jag haft en toppenhelg! Bilder från vår Nice-resa finns här.

Sidan bloggen ligger på håller på att byta plattform men det är tydligen problem så det drar ut på tiden, dessutom har man inte kunnat blogga på ett antal dagar.

I onsdags drog min granne Calle till Bretagne med tyskarna så jag blev något ensam kvar, det har dock varit en händelserik helg trots det. I torsdags och fredags var vi lediga på grund av ett sportmästerskap mellan flygskolorna. I torsdags kväll åt jag middag i stan med en spanjor, en italienare, en portugisiska och två tyskar (de två sistnämnda skulle lämna Toulouse, dels permanent, dels tillfälligt). Efter det åkte vi till ett party på skolan som höll i sportmästerskapet, ENAC, det var måttligt kul, för många människor från skolan och för få tjejer. Fredagen lyckades jag sova bort ganska effektivt. På kvällen åt jag på McDonald's med ett gäng spanjorer och några till, sen såg nio personer på film i mitt lilla rum. Vi såg The Last King of Scotland, baserad på en verklig historia och riktigt bra!

På lördagen hade jag lust att komma bort så jag tog med mig en grekiska, en indiska och två tyskar och åkte till Medelhavet. Det var tjugo grader i luften men blåste kallt från havet, dessutom var det förstås stendött i byn vid stranden så det var inte överdrivet kul, dock underbart att se vattnet igen! På vägen hem passerade vi Carcassonne och kollade in fortet samt åt på en pizzeria, det var mycket trevligt! Bilder finns här.

Den ena tysken som var med till havet var förkyld och lyckades förstås smitta mig så i söndags låg jag däckad i sängen nästan hela dagen. Såg en film, Flyboys, om unga amerikaner som åkte till Frankrike för att värva flygvapnet och bekämpa tyskar i första världskriget. Det var ganska mycket prat på franska i filmen och väldigt lite av det var textat så det kändes mäkta trevligt att förstå allt som sades ändå!

Igår kände jag mig lite bättre, pluggade ganska rejält på eftermiddagen. Idag tvekade jag in i det sista för att spela badminton eftersom jag fortfarande hade lite ont i halsen, men gjorde det till slut i alla fall för att inte riskera betyget, det gick okej.

Ni vet säkert att jag är ett stort fan av Top Gear, BBCs motorprogram, och har strax över 150 avsnitt på datorn. Jag brukar kolla på det när jag äter och de är så härligt politiskt inkorrekta hela tiden! För några episoder sedan inledde en av programledarna säsongen med kommentaren: "our producers told us we had to feature more green cars, so here's one!"

Den här påskhelgen gör anspråk på att vara mitt livs mest händelserika helg. Jag har fått mitt hjärta stulet av en söt spanjorska, åkt till Paris, fått hjärtat krossat av samma tjej, festat på häftig nattklubb, sightseeat hela Paris på cykel, haft allsång i en tunnelbanevagn, sovit åtta personer i liten lägenhet och åkt bil tillbaka till verkligheten.

I förra veckan planerade min granne svensken, två tyska kompisar och en italienare att åka till Paris. Ungefär samtidigt berättade min nyvunna vän spanjorskan som bor granne med mig att hon hade sex kompisar som skulle komma till helgen (varav fem tjejer) och att jag var bjuden på partaj fredag kväll. Därför föll det sig praktiskt att de andra Parisresenärerna var lediga under fredagen medan jag hade lektion till 19, de åkte före med bil och jag tog flyget upp på lördagen istället. Alltså partajade jag med en massa kul folk på skolan fredag kväll och träffade en väldigt sympatisk spanjorska, knyckte hennes nummer också..

På lördag efter lunch fixade jag skjuts till flygplatsen, mycket smidigt, man kan käka frukost en dryg timme innan flyget ska lyfta och fortfarande hinna med marginal! Kom till Paris och mötte upp de andra för att kolla lite snabbt på stan och äta litegrann. Därefter åkte jag och Calle till ett svenskt par han känner för att äta middag. Ungefär däromkring fick jag reda på efter en sms-konversation att jag nog inte kommer träffa spanjorskan igen, trist! Calle stannade kvar hos svenskarna för att sova där medan jag gick för att möta de andra och parta natten lång. Vi kom till slut in på en nattklubb som ligger i ett brofäste, panoramafönster ut under bron, DJs som visste vad de gjorde, nice folk och väldigt dyrt... ungefär som Stockholm. Efter att ha gått i sträng kyla över en timme somnade vi kring 7 på morgonen hemma hos en masterstudent från skolan i Toulouse som flyttat till Paris för att exjobba.

På söndagen hyrde jag och Calle cyklar, hade ganska mycket problem med både betalning och cykelkvalitet men på det stora hela är det ett riktigt trevligt koncept. Om man har tunnelbanekort i Paris kan man använda det för att hyra cyklar också, stationer finns precis över hela innerstan, mycket smidigt! Vi hann med att se alla de viktigaste monumenten i stan och allt däremellan. På kvällen när det började regna tog vi varsin perfekt blandad drink medan vi väntade på att de andra skulle komma tillbaka. Efter lite häng hemma hos samma kille vi sovit hos åkte vi åtta killar och en tjej till en pizzeria och åt middag (vid midnatt). På vägen dit var det en gitarrist på tunnelbanan som spelade klassiker så halva vagnen sjöng med, jordens stämning och många leenden! Eftersom alla var trötta efter två dagars festande blev det ingen utgång. För att snabba upp hemresan på måndagen slutade det med att alla åtta killar sov hemma hos samma kille jag sov hos dagen innan, i en väldigt liten lägenhet! Jag sov uppkrupen mot ytterdörren med en filt som enda säng, sov trots det ganska bra och blev utvilad :) På måndagsförmidagen stack Calle och jag ut och shoppade litegrann i de få affärer som var öppna innan vi mötte upp de andra för att åka bil tillbaka till Toulouse.

Bilder från Paris finns här!

Skriva mer om vad som händer i mitt liv.. tja, problemet är väl att det inte händer så mycket i mitt liv för tillfället. Efter att jag under jullovet blivit kompis med tanken på att det finns en möjlighet att jag faktiskt måste återvända till Sverige under nästa skolår så har det under den här terminen börjar gå bättre på tentorna, så sakteliga. Det har gjort att jag börjat få målvittring igen och därför är jag numer väldigt seriös i mitt pluggande. Jag kan nog inte säga att jag lägger mer tid på pluggandet, men det är mycket mer fokuserat, vet ju mycket bättre hur systemet funkar nu! Dessutom har vi från september och fram till igår haft nästan en tenta i veckan, plus rapportskrivningar och inlämningar. Igår skrev jag tenta i en inriktningskurs (vilka har helt annorlunda upplägg än grundkurserna) och jag har känslan av att det gick riktigt bra! Nu är det sex veckor till nästa tenta, tänkte använda dem till att utöva djupinlärning i aerodynamik och flygmekanik, den största och viktigaste tentan på året. Hur som helst så leder all seriositet till att jag inte hittar på överdrivet mycket kul.. Jag pluggar och pluggar och sen går jag ut samt segelflyger nån gång i veckan..

En kul grej kanske, jag läste inriktningskursen med fyra klasskamrater samt en grekiska från masterprogrammet. Hon kan inte alls mycket franska och det var egentligen tänkt att hon skulle läsa kursen på engelska men hon var den enda som valt den så hon blev tvungen att följa allt på franska. Det föll sig ganska naturligt att vi jobbade tillsammans under lektionerna och skrev slutrapporten (eller, jag skrev). Hur som helst så umgås hon mest med masterstudenterna från Spanien och Indien här i huset vilka jag normalt sett inte umgås med. Men nu verkar det vara så att när hon insett att jag är en reko person så är dörren öppen till alla andra också, har bara under de senaste två veckorna hängt och pratat mycket mer än normalt med alla andra, mycket trevligt!

Måste bara skriva lite om segelflygningen också, jag tycker det är så himla ballt! Det är ganska långt ifrån motorflyg med tanke på att man kan göra lite som man vill med kärrorna. Grejen med segelflyg är ju att hitta stigande luftströmmar och använda dem till att vinna höjd och därmed stanna i luften länge. Hittar man därför lyft så finns det ingen tid för mjäk och mes, det är fulla roderutslag och stabila svängar med över 60 graders lutning mest hela tiden. Jag älskar det! Det är mer som en sport, som akrobatikflygning, än något annat. Igår var jag på fältet själv igen, dvs. utan kompisar från skolan, och det var min första flygdag med lyft! Tidigare har jag flugit som mest 15 min i de gamla flygmaskinerna och 20 min i de nya, igår blev första flygningen i en gammal maskin 55 min lång :) Vi hittade massor med lyft och steg med 2-3 m/s snabbt upp till luftrummets gräns på 1200 m, efter att ha seglat till ett annat luftrum hittade vi lyft på uppåt 5 m/s och hamnade snabbt på 1400 m. Den flygningen var dock med en ny instruktör som förstås inte känner mig så jag gjorde inga framsteg med landningen. När vi höll på att dra in flygmaskinerna i slutet av dagen kom Vincent till fältet, en ung kille som jag flugit en del med och som jag gillar skarpt som instruktör. Därför föreslog jag ytterligare en flygning och han som inte tänkt flyga klagade inte. Det blev ytterligare 20 min i en ny maskin och den gången skötte jag landningen helt själv :)

Nu har jag inte lektion förrän 16:15 så jag tänkte ägna dagen åt jogging och plugg. Det är tydligen påsk den här helgen men fransoserna verkar inte bry sig, inte idag iaf., vi är lediga på måndag och måndag endast. À propos de min överskrift så är det galet blåsigt här idag och även ganska kallt, jag har fönstret öppet för att vädra och det viner som sjutton under ytterdörren :) Tillägg: vi har alltså vind på 27 knop (50 km/h) just nu, med vindbyar på upp till 40 knop (74 km/h)

Igår lördag åkte vi till Andorra för att åka skidor. Jag är inte överdrivet nöjd, Andorra är dubbelt så dyrt som andra ställen, det var varmt och därmed dåligt med snö samt började blåsa enormt mycket mitt på dagen. Vinden har jag i och för sig inga problem med, gillar när moder jord gör sig påmind, men den dåliga snön bromsade och gjorde det svåråkt. Efter åkningen drog vi till Andorra la Vella för att shoppa. Jag köpte 1.75 liter svensk Absolut-vodka för en dryg femtedel av priset i Sverige samt ett jätteminneskort till min stora kamera. Bilder från resan finns här.

Idag var det omkring 5 grader varmt och blåste som sjutton här så varken jag eller Lucie hade lust att flyga! Men efter ett samtal till fältet så visade det sig att det visst gick bra så vi åkte i alla fall. Det blåste omkring 30 km/h och var svinigt kallt att stå och vänta, det var också svårt att hålla sig kvar i luften så flygningarna blev mellan 5-10 minuter. Jag och Lucie flög bara varsin gång och motiverade det hela med att det var praktik i att flyga i stark vind. Jag piloterade hela starten, bärgningen och flygningen men inte inflygningen och landningen. Tycker att det var kul när det skumpade och hände saker i luften för en gång skull, det är alltid så stilla när jag flyger annars :) Fick för övrigt toppbetyg på min bärgning som inte var helt lätt i blåsten, hade läst på en massa teori och visualiserat en mängd gånger hur det ska gå till.

Jag är fortfarande svensk och tänker därför idag uttrycka bitterhet!

Idag hade vi tenta i "transmission de signal". Jag har i enlighet med min nya linje pluggat ganska seriöst under hela kursen, läst kursboken minst två gånger, läst en mängd WikiPedia-artiklar om olika signalkodningsmetoder samt kollat igenom de övningsuppgifter vi gjort. Igår kollade jag på extentorna och det visade sig att svaren på uppgifterna inte gick att få fram överhuvudtaget från det jag lärt mig! Tentan idag var likadan, jag vill inte påstå att den var helt irrelevant, har man förstått ämnet klarar man säkert uppgifterna (som för övrigt var av flersvarstyp, inga uträkningar) men kursmaterialet ger inte den minsta chans till att förstå ens en bråkdel av ämnet! Alla fransoser delar min uppfattning om ämnet och deras missnöje tog sig uttryck i ett sorl under halva tentan då folk diskuterade svar med grannarna runt omkring, tentavakterna gjorde ingenting!!

Med hänvisning till att min kompis på SUPAERO har samma uppfattning om utbildningen där måste jag ta tillfället i akt att säga att jag inte ger mycket för de så kallade prestigefyllda skolorna vi går på! Utbildningen är i många avseenden usel och om man klarar sig är det för att man är stark i matte, inte för att man tillgodogjort sig utbildningen på ett bra sätt.. För övrigt, en fransk klasskompis till min vän på SUPAERO frågade varför i hela friden han lämnade KTH Flyg som tydligen är en väldigt ansedd utbildning! Det avspeglas inte minst i att KTH är det populäraste valet för utbytesstudier bland mina klasskamrater.. så jag får väl trösta mig med att om jag inte klarar året här så finns det troligen ett par sympatiska franska tjejer i min klass i Sverige i höst :)

Jag är ju som bekant svensk, och som svensk måste man prata väder. Därför bloggar jag idag om vädret.. Vädret här nere är lite som "av eller på", det är sällan det är sådär halvdassigt mulet några längre perioder. Istället är det oftast strålande sol och som mest måttlig vind, när det sen blir dåligt väder, då blir det dåligt med besked! Igår sa väderkartan att temperaturen skulle sjunka från 14 som mest igår till 4 grader som mest idag. Imorse vaknade jag över en timme före klockan av ett gäng smällar samt en helt galen vind utanför fönstret, var tvungen att kolla ut på balkongen och regnet stod bokstavligen på tvären! Smällarna kommer normalt från fönster på toaletten som folk lämnar öppna, men någon vänlig själ stängde dem precis när jag vaknat så jag fick möjlighet att somna om.

Resten av dagen har det regnat till och från. Nu efter lunch började det tokhagla i flera omgångar, tog ett par bilder men de återspeglar inte riktigt styrkan, det var galet! Hur som helst, här är bilderna från min balkong: