Alex i Toulouse

Onsdagen den 16 april packade Calle och jag bilen och åkte till Narbonne för att plocka upp Per, sedan körde vi hela dagen och stannade för natten på ett motell i södra Spanien. Morgonen därpå åkte vi ner till Algeciras precis bredvid Gibraltar för att ta färjan till Marocko. I spanska tullen meddelade man mig vänligen att jag aldrig skulle komma in utan ett papper från bilens ägare (pappa) som intygade att jag fick köra till Marocko med den, jag bad henne släppa över mig ändå, kan ju iaf. prata franska på andra sidan. Möttes direkt i Marockanska tullen av en kille som undrade om bilen var min och sedan hjälpte mig att få "rätt" kille att fylla i alla papper, det kostade ett gäng euro..

Redan i Tanger är allt otroligt annorlunda, främst på grund av allt folk, det är det bestående intrycket att det finns människor precis överallt i hela Marocko. Vi lämnade direkt Tanger och åkte mot Casablanca, vid infarten till stan missade Paul som låg framför en hastighetsskylt och blev stoppad av polisen, jag stannade också och erkände dumt nog att jag hållit samma fart. Fick visa mina papper och fick skarpt nedslag på att jag inte hade originalägarbeviset med mig (det behövs inte i Europa normalt), de kan beslagta bilen för det. Det var hur som helst världens trevligaste polis som pratade med mig och Paul om allt som rörde Marocko i totalt 30 minuter, sen betalade vi en fjärdedel av böterna och åkte. Jag hann ungefär ett par kilometer innan jag blev stoppad av en barsk polis för att ha kört mot gult (det var verkligen på gränsen) och eftersom jag inte hade hunnit växla pengar och dessutom var svinrädd för att han skulle se att det ägarbevis han höll i handen i mörkret bara var en kopia så fick han till slut ganska så många euro. Vid det laget ville både jag och Calle åka hem igen men fortsatte förstås och det var även det sista problemet vi hade med polisen även om vi träffat på hundratals, de har vägkontroller vid varenda bygräns.

I Casablanca sov vi på billigt hotell och besökte dagen efter moskén innan vi direkt åkte vidare längs kusten söderut. Den andra natten i Marocko befann vi oss i Oualidia, hyrde ett hus och åt färsk fisk och krabba på stranden i mörkret. Dagen efter åkte vi till Marrakech och spenderade två nätter på billigt hotell medan vi sightseeade stan och dess marknader, gick på superchic nattklubb med Stockholmspriser och annat. Måndagen den 21a åkte vi över Atlasbergen och såg landskapet förändras från fält och åkrar till kargt stenlandskap, vi äntrade öknen och temperaturen steg till över 30 grader. Målet var M'hamid i norra provinsens södraste delar där vägen sedermera tar slut nära den algeriska gränsen. Vi hoppade upp på ett gäng dromedarer och hade två timmars sjukt obekväm resa till vår boplats med dyner, tält och andra turister, det var upplevelserikt! Dagen efter red vi tillbaka och jag var då redan trött på öknen så vi åkte direkt norrut genom slående oaser och landskap och stannade för natten i Errachidia. Detta efter att ha kört sista sträckan i mörkret, gör inte det! Marockos vägar sägs vara några av världens dödligaste, jag gissar att det främst gäller fotgängare men hur som helst, det är inte kul att köra på någon heller. Se följande film:


Från Errachidia åkte vi till Fès, åt middag och tog in på billigt hotell igen för två nätter.. billiga hotell ligger på ungefär 5 euro per natt och person. Samma kväll blev jag magsjuk, kunde inte sova och förstörde heldagen i stan dagen efter, magen är för övrigt, en vecka senare, inte helt bra.. Från Fès åkte vi på fredagen mot Tetouan nära den spanska lilla utposten Ceuta varifrån vi planerade att ta färjan på lördagen. Vi tänkte åka en vacker väg längs medelhavskusten upp till Tetouan men för att komma dit var det 60 km på en liten men enligt kartan asfalterad väg.. Vi höll ut 16 km på vad som närmast var en kostig innan vi vände, jag har nog aldrig varit så arg och så orolig för bilen! Ute på de bättre vägarna igen blev vi jagade av knarkförsäljare i bil, de är inte aggressiva eller dumma men nog så irriterande så mitt humör var inte på topp. Vi stannade på ett jämförelsevis dyrt hotell i Tetouan för att få lyxa med varm dusch och känna lite bekvämlighet innan hemresan. På lördagen hade jag ont i magen och höll på att svimma mest hela tiden när vi skulle igenom tullarna för att åka in i spanska Ceuta, men det var aldrig några problem, vi behövde knappt muta någon. Det var trots allt skönt att komma tillbaka till Spanien, även om Marocko oftast är otroligt vänligt och vi hade upplevt enormt mycket så ligger man lite på spänn hela tiden med tanke på bilen och att saker och ting inte fungerar som i EU.

Det här var en torr snabb sammanfattning av resan, det blir för mycket att detaljera allt. Sammanfattningsvis är jag jättenöjd att vi gjorde resan och jag kan varmt rekommendera det, jag har aldrig tidigare upplevt så mycket på så kort tid! Om man undviker mina pappersproblem så funkar det hur bra som helst att köra bil i Marocko. Att parkera känns mycket säkrare än i Europa, man betalar dessutom alltid några kronor till en vakt eller ett garage så är bilen alltid under uppsikt. Ett tips är att resa med en 80- eller 90-tals-Mercedes, de finns i mängder där nere och därmed också kunskapen. Min Saab var troligen en av de första att äntra kontinenten, folk hade aldrig sett en sån tidigare och jag antar att det ställer till problem om något går sönder. Vägarnas kvalitet varierar, skyltningen lämnar allt att önska och det går allt som oftast väldigt långsamt på vägarna med tanke på allt folk som rör sig kring dem. Vi körde totalt 556 mil på semestern (varav 300 i Spanien på motorvägar), det är något för mycket, särskilt utan luftkonditionering.

Slutligen kan det tilläggas att för att kunna cirkulera som vi gjort genom hela Marocko måste man kunna franska, jag är otroligt glad att kunna det så bra som jag kan. För en charter till Marrakech funkar engelska men det är också väldigt begränsande för hur nära man kan komma befolkningen. Det finns förstås också ett bildalbum från resan, eller snarare två, men det är fortfarande bara ett utdrag av alla bilder. Håll till godo: album 1, album 2.