Alex i Toulouse

Onsdagen den 16 april packade Calle och jag bilen och åkte till Narbonne för att plocka upp Per, sedan körde vi hela dagen och stannade för natten på ett motell i södra Spanien. Morgonen därpå åkte vi ner till Algeciras precis bredvid Gibraltar för att ta färjan till Marocko. I spanska tullen meddelade man mig vänligen att jag aldrig skulle komma in utan ett papper från bilens ägare (pappa) som intygade att jag fick köra till Marocko med den, jag bad henne släppa över mig ändå, kan ju iaf. prata franska på andra sidan. Möttes direkt i Marockanska tullen av en kille som undrade om bilen var min och sedan hjälpte mig att få "rätt" kille att fylla i alla papper, det kostade ett gäng euro..

Redan i Tanger är allt otroligt annorlunda, främst på grund av allt folk, det är det bestående intrycket att det finns människor precis överallt i hela Marocko. Vi lämnade direkt Tanger och åkte mot Casablanca, vid infarten till stan missade Paul som låg framför en hastighetsskylt och blev stoppad av polisen, jag stannade också och erkände dumt nog att jag hållit samma fart. Fick visa mina papper och fick skarpt nedslag på att jag inte hade originalägarbeviset med mig (det behövs inte i Europa normalt), de kan beslagta bilen för det. Det var hur som helst världens trevligaste polis som pratade med mig och Paul om allt som rörde Marocko i totalt 30 minuter, sen betalade vi en fjärdedel av böterna och åkte. Jag hann ungefär ett par kilometer innan jag blev stoppad av en barsk polis för att ha kört mot gult (det var verkligen på gränsen) och eftersom jag inte hade hunnit växla pengar och dessutom var svinrädd för att han skulle se att det ägarbevis han höll i handen i mörkret bara var en kopia så fick han till slut ganska så många euro. Vid det laget ville både jag och Calle åka hem igen men fortsatte förstås och det var även det sista problemet vi hade med polisen även om vi träffat på hundratals, de har vägkontroller vid varenda bygräns.

I Casablanca sov vi på billigt hotell och besökte dagen efter moskén innan vi direkt åkte vidare längs kusten söderut. Den andra natten i Marocko befann vi oss i Oualidia, hyrde ett hus och åt färsk fisk och krabba på stranden i mörkret. Dagen efter åkte vi till Marrakech och spenderade två nätter på billigt hotell medan vi sightseeade stan och dess marknader, gick på superchic nattklubb med Stockholmspriser och annat. Måndagen den 21a åkte vi över Atlasbergen och såg landskapet förändras från fält och åkrar till kargt stenlandskap, vi äntrade öknen och temperaturen steg till över 30 grader. Målet var M'hamid i norra provinsens södraste delar där vägen sedermera tar slut nära den algeriska gränsen. Vi hoppade upp på ett gäng dromedarer och hade två timmars sjukt obekväm resa till vår boplats med dyner, tält och andra turister, det var upplevelserikt! Dagen efter red vi tillbaka och jag var då redan trött på öknen så vi åkte direkt norrut genom slående oaser och landskap och stannade för natten i Errachidia. Detta efter att ha kört sista sträckan i mörkret, gör inte det! Marockos vägar sägs vara några av världens dödligaste, jag gissar att det främst gäller fotgängare men hur som helst, det är inte kul att köra på någon heller. Se följande film:


Från Errachidia åkte vi till Fès, åt middag och tog in på billigt hotell igen för två nätter.. billiga hotell ligger på ungefär 5 euro per natt och person. Samma kväll blev jag magsjuk, kunde inte sova och förstörde heldagen i stan dagen efter, magen är för övrigt, en vecka senare, inte helt bra.. Från Fès åkte vi på fredagen mot Tetouan nära den spanska lilla utposten Ceuta varifrån vi planerade att ta färjan på lördagen. Vi tänkte åka en vacker väg längs medelhavskusten upp till Tetouan men för att komma dit var det 60 km på en liten men enligt kartan asfalterad väg.. Vi höll ut 16 km på vad som närmast var en kostig innan vi vände, jag har nog aldrig varit så arg och så orolig för bilen! Ute på de bättre vägarna igen blev vi jagade av knarkförsäljare i bil, de är inte aggressiva eller dumma men nog så irriterande så mitt humör var inte på topp. Vi stannade på ett jämförelsevis dyrt hotell i Tetouan för att få lyxa med varm dusch och känna lite bekvämlighet innan hemresan. På lördagen hade jag ont i magen och höll på att svimma mest hela tiden när vi skulle igenom tullarna för att åka in i spanska Ceuta, men det var aldrig några problem, vi behövde knappt muta någon. Det var trots allt skönt att komma tillbaka till Spanien, även om Marocko oftast är otroligt vänligt och vi hade upplevt enormt mycket så ligger man lite på spänn hela tiden med tanke på bilen och att saker och ting inte fungerar som i EU.

Det här var en torr snabb sammanfattning av resan, det blir för mycket att detaljera allt. Sammanfattningsvis är jag jättenöjd att vi gjorde resan och jag kan varmt rekommendera det, jag har aldrig tidigare upplevt så mycket på så kort tid! Om man undviker mina pappersproblem så funkar det hur bra som helst att köra bil i Marocko. Att parkera känns mycket säkrare än i Europa, man betalar dessutom alltid några kronor till en vakt eller ett garage så är bilen alltid under uppsikt. Ett tips är att resa med en 80- eller 90-tals-Mercedes, de finns i mängder där nere och därmed också kunskapen. Min Saab var troligen en av de första att äntra kontinenten, folk hade aldrig sett en sån tidigare och jag antar att det ställer till problem om något går sönder. Vägarnas kvalitet varierar, skyltningen lämnar allt att önska och det går allt som oftast väldigt långsamt på vägarna med tanke på allt folk som rör sig kring dem. Vi körde totalt 556 mil på semestern (varav 300 i Spanien på motorvägar), det är något för mycket, särskilt utan luftkonditionering.

Slutligen kan det tilläggas att för att kunna cirkulera som vi gjort genom hela Marocko måste man kunna franska, jag är otroligt glad att kunna det så bra som jag kan. För en charter till Marrakech funkar engelska men det är också väldigt begränsande för hur nära man kan komma befolkningen. Det finns förstås också ett bildalbum från resan, eller snarare två, men det är fortfarande bara ett utdrag av alla bilder. Håll till godo: album 1, album 2.

Nu har jag lov i två veckor, tänkte bara börja med att klargöra det..

I fredags kväll kollade vi på Top Gun i mitt rum, det är nog den film jag sett flest gånger och den är fortfarande lika bra! Musiken, flygplanen, stämningen.. wunderbar! Man får liksom lust att bli flygvapenpilot bara för att få uppleva det mest extrema som finns i flygväg, men jag tror jag håller mig till segelflyg för stunden. Är inte så intresserad av krigsföring och allt som hör till, skulle mest vilja ha en combat-flygmaskin för nöjes skull, men det är nog för mycket begärt. Sent på kvällen bestämdes det att vi skulle till stranden och Montpellier dagen efter, sagt och gjort. Det blev till sist bara jag, italienaren, spanjoren och fransyskan som åkte, bilder finns här.

Igår var jag och flög igen och så vitt jag kan minnas var det första helgdagen på plats och skillnaden var markant. Det var rejält med folk på fältet och vi hade som mest 9 segelmaskiner i luften, längsta flygningen var långt över tre timmar och han var tvungen att landa mest på grund av regnvädret som drog in på kvällen. Jag gjorde en flygning på en timme som dessutom per definition inte var lokal, dvs. vi flög så pass långt ifrån fältet att vi inte hade kommit tillbaka om det inte funnits lyft på vägen. Samma instruktör gjorde ett par timmar senare en rejält nervös landning med en elev när det just inte fanns lyft kvar och de hade för låg höjd för att landa korrekt. Han kom in vinkelrätt mot fältet längs halva banlängden och girade in för landning bara några meter över marken.

Idag är det dåligt väder så jag ska plugga en del..

Igår hade vi soligt med cumulusmoln och 22 grader, perfekt flygväder! Eftersom jag inte hade varit på fältet på tre veckor ungefär så hade jag på sätt och vis glömt hur det var och var därför tvungen att dra en mental övertalningsprocess för att komma iväg. Hur som helst så var det bara jag och en annan kille där, samt min favoritinstruktör. Det blev 30 minuters cirklande i stigande luftströmmar innan vi var tvungna att landa när ett stort åskmoln närmade sig med regn och andra tråkigheter. När vi stod och förberedde oss för start vid änden på fältet så kom detta sällskap förbi, rakt ut på banan!

Jag har ju tidigare nämnt att min binôme (dvs. min påtvingade vän som jag gör alla inlämningar osv. med) är väldigt slö och omotiverad, detta trots att han fått gå om det första året pga. för dåliga betyg och därmed riskerar att bli utslängd om det går för dåligt det här året. Hur som helst så har han börjat läsa igenom gamla inlämningar som förra årets tvåor skrev, för att ha koll på vad vi ska göra redan innan lektionerna, fusk eller inte, så här gör många av mina kamrater. På den senaste obligatoriska övningen, där målet är att vi ska räkna ut allt själva och sedan lämna in ett svarspapper per binôme, drog läraren igenom i princip alla svar på tavlan samtidigt som han berättade anekdoter från Airbus och flygindustrin i största allmänhet. När klockan närmade sig slutet av lektionen började min binôme stirra på den varje minut och sucka högt. Vi hade en uppgift kvar, en numerisk applikation av härledningen i uppgiften innan, det var hur lätt som helst men min binôme kunde inte anstränga sig att göra den!! Det slutade lyckligtvis med att läraren drog en kvart över tiden för att lösa även den sista. När vi gick mot lunchen var min binôme öppet förbannad på att läraren dragit över tiden och att vi nu skulle få färre val av förrätter/efterrätter. Jag förklarade att han ju inte kunde klaga när läraren skrivit allting på tavlan, och att han dessutom kunde löst uppgifterna själv och kommit iväg tidigare, särskilt med tanke på att han läst igenom svaren från året innan. Kommentaren löd bitskt att läraren minsann kunde löst allting fortare!

Vi gjorde även en laboration i ett par vindtunnlar för drygt två veckor sedan men fick aldrig något datum för att lämna in rapporten, normalt sett ska man göra det direkt efter lektionen men inte den gången. Nu har jag tjatat på min binôme i två veckor för att börja skriva, inget har hänt. Cyril som också var med i våran grupp har enligt uppgift så mycket annat för sig att han inte hunnit ta tag i rapporten. Det slutar förstås med att jag blir tvungen att skriva det, det blir sämre för att jag inte är lika bra på franska och tar mycket längre tid! Cyril kopierade häromdagen en annan grupps rapport för att slippa tänka (så går det alltid till, folk skriver av varandra), men om sanningen ska fram så kan jag med min halvtaskiga franska skriva ihop hela rapporten på omkring en timme, utan fuskhjälp. Varför, varför i hela världen kan inte min slöa binôme ägna en timme av sitt liv för att skriva ihop en enkel rapport, på över två veckor!?

I torsdags efter lunch kom min mor och syster till Toulouse för att hälsa på, lyckligtvis hade jag inga lektioner efter just torsdag vid lunchtid. Vi spenderade torsdagen med att shoppa runt i stan, jag köpte en schysst armbandsur i titan. Har inte använt klocka på 10 år så det känns lite ovant, men jag gillar det! Har lite problem med storleken bara, först kändes den alldeles för stor så jag lät ta bort en länk till från armbandet, och då är den precis för liten, ska låta hänga i länken igen så får jag biffa till armarna lite istället :) Fick även ett par nya pjuck som födelsedagspresent, börjar känna mig till freds med designen nu. På kvällen åt vi jättegott på en liten restaurang på byn.

I fredags åkte vi till Côte d'Azur och Nice för att träffa några vänner som bor där. Vi fick låna en lägenhet av ett par grannar till dem där vi spenderade två nätter. Vi har haft en helt underbar helg med utsökt mat, massor av skratt och upplevelser. På lördagen åkte vi allihop västerut längs kusten och tittade på omgivningarna, besökte Cannes och stannade på några andra mindre ställen. Vi besökte även Grasse som sedan flera hundra år tillbaka är världens parfymstad nummer ett. Även idag tillverkas 60 % av all världens parfym i lilla Grasse med 48 000 invånare, det är jordens hantverk att komma på recept till parfymer så folk som vill sälja en parfym köper ofta en färdig produkt och tappar den på sina egna flaskor med sitt eget namn. Hela området kring kusten är otroligt vackert och det finns såklart helt fantastiska villor, bilar och båtar överallt. Men det var ändå en något avslagen bild av det jag tror folk känner mest av Côte d'Azur som vi fick se, säsongen har inte dragit igång än så det var i det närmaste folktomt överallt. Vi hade toppenväder och hyfsad värme men var trots det nästan ensamma vart vi än åkte, jag tror dock att jag föredrar det framför sommarsäsongen. Visst, jag älskar bilarna, båtarna, husen och naturen, men jag känner mig inte hemma bland alla rika människor. Dessutom har all koncentrerad rikedom förstås en baksida som vi fått höra flera historier om under helgen. Med pengarna kommer brottslingarna och det sker tydligen många rån och inbrott i bostäder och bilar. Jag hoppas trots det att kunna återkomma för att se mer än det vi hann med.

På söndag morgon åkte vi tillbaka mot Toulouse och åt en sen lunch på min favoritrestaurang libanesen innan jag skjutsade mamma och syster till Blagnac när de skulle åka hem. Sammantaget har jag haft en toppenhelg! Bilder från vår Nice-resa finns här.

Sidan bloggen ligger på håller på att byta plattform men det är tydligen problem så det drar ut på tiden, dessutom har man inte kunnat blogga på ett antal dagar.

I onsdags drog min granne Calle till Bretagne med tyskarna så jag blev något ensam kvar, det har dock varit en händelserik helg trots det. I torsdags och fredags var vi lediga på grund av ett sportmästerskap mellan flygskolorna. I torsdags kväll åt jag middag i stan med en spanjor, en italienare, en portugisiska och två tyskar (de två sistnämnda skulle lämna Toulouse, dels permanent, dels tillfälligt). Efter det åkte vi till ett party på skolan som höll i sportmästerskapet, ENAC, det var måttligt kul, för många människor från skolan och för få tjejer. Fredagen lyckades jag sova bort ganska effektivt. På kvällen åt jag på McDonald's med ett gäng spanjorer och några till, sen såg nio personer på film i mitt lilla rum. Vi såg The Last King of Scotland, baserad på en verklig historia och riktigt bra!

På lördagen hade jag lust att komma bort så jag tog med mig en grekiska, en indiska och två tyskar och åkte till Medelhavet. Det var tjugo grader i luften men blåste kallt från havet, dessutom var det förstås stendött i byn vid stranden så det var inte överdrivet kul, dock underbart att se vattnet igen! På vägen hem passerade vi Carcassonne och kollade in fortet samt åt på en pizzeria, det var mycket trevligt! Bilder finns här.

Den ena tysken som var med till havet var förkyld och lyckades förstås smitta mig så i söndags låg jag däckad i sängen nästan hela dagen. Såg en film, Flyboys, om unga amerikaner som åkte till Frankrike för att värva flygvapnet och bekämpa tyskar i första världskriget. Det var ganska mycket prat på franska i filmen och väldigt lite av det var textat så det kändes mäkta trevligt att förstå allt som sades ändå!

Igår kände jag mig lite bättre, pluggade ganska rejält på eftermiddagen. Idag tvekade jag in i det sista för att spela badminton eftersom jag fortfarande hade lite ont i halsen, men gjorde det till slut i alla fall för att inte riskera betyget, det gick okej.