FAO
Den här veckan har jag halsfluss och äter antibiotika igen.. Förutom en reglertekniktenta i måndags så är det en gynnsam vecka att vara sjuk, har inte mycket alls så jag har passat på att sova bort de flesta dagarna i hopp om att bli frisk.
Idag var det annonsering av resultaten på tentan jag och Cyril skrev i fredags, den som avgör om man kan få gå en subventionerad utbildning till motor- eller segelflygpilot alternativt fallskärmshoppare eller deltavingeflygare. Det var obligatorisk närvaro om man ville behålla sin plats så vi gick dit för att kolla om vi var sämst. Jag hade glömt bort att tentan var i fredags och hade även medvetet bara pluggat en tredjedel av materialet pga. att det är så osäkert om jag kan stanna två år, skrev tentan mest på kul. Cyril hade pluggat hela natten innan, han ville klara den men de andra kurserna var för viktiga för att han skulle kunna ta tid från dem.
Hur som helst, resultaten presenterades med hjälp av en PowerPoint-presentation i ettornas föreläsningssal.. fyra personer kom under gränsen för godkänt överhuvudtaget och det röstades om han skulle säga deras namn direkt så att de slapp stanna, röstningen blev positiv så namnen ropades ut : "fransos, fransos, Cyril, fransos"... so far so good då tänkte jag... En efter en presenterades sedan personerna i PowerPoint, med resultat, inför allihop, de bästa först. Sen kom överraskande mitt namn, i alla fall delar av det ("Jeper Karlson"), släng er i väggen fransoser! Jag är antagen till segelflygutbildning för en spottstyfver! Men jag måste ju troligen klara dubbeldiplomet först, tjohej.. I alla fall, ettorna har haft föreläsningar varje fredag hela terminen med allt som står i böckerna jag skulle ha läst, de missar ändå tentan och jag tar den på ren allmänbildning :) Saknas bara matten då..
Idag var det annonsering av resultaten på tentan jag och Cyril skrev i fredags, den som avgör om man kan få gå en subventionerad utbildning till motor- eller segelflygpilot alternativt fallskärmshoppare eller deltavingeflygare. Det var obligatorisk närvaro om man ville behålla sin plats så vi gick dit för att kolla om vi var sämst. Jag hade glömt bort att tentan var i fredags och hade även medvetet bara pluggat en tredjedel av materialet pga. att det är så osäkert om jag kan stanna två år, skrev tentan mest på kul. Cyril hade pluggat hela natten innan, han ville klara den men de andra kurserna var för viktiga för att han skulle kunna ta tid från dem.
Hur som helst, resultaten presenterades med hjälp av en PowerPoint-presentation i ettornas föreläsningssal.. fyra personer kom under gränsen för godkänt överhuvudtaget och det röstades om han skulle säga deras namn direkt så att de slapp stanna, röstningen blev positiv så namnen ropades ut : "fransos, fransos, Cyril, fransos"... so far so good då tänkte jag... En efter en presenterades sedan personerna i PowerPoint, med resultat, inför allihop, de bästa först. Sen kom överraskande mitt namn, i alla fall delar av det ("Jeper Karlson"), släng er i väggen fransoser! Jag är antagen till segelflygutbildning för en spottstyfver! Men jag måste ju troligen klara dubbeldiplomet först, tjohej.. I alla fall, ettorna har haft föreläsningar varje fredag hela terminen med allt som står i böckerna jag skulle ha läst, de missar ändå tentan och jag tar den på ren allmänbildning :) Saknas bara matten då..
4-månadersrapport
Idag är det precis fyra månader sedan jag satte min fot på franskt territorium med avsikten att skapa mig ett liv här, ett nytt hem. Tänkte göra ett försök att sammanfatta mina intryck hittills, för att ge en idé om hur det är till er som inte kommit iväg än. Det ska dock visa sig att mina upplevelser inte på något sätt kan generaliseras till utlandsstudier i största allmänhet, men vi kommer dit.
Det första som slår en, bildligt talat, när man stiger av flyget i Toulouse i mitten av augusti är förstås hettan, 34 grader av underbar sommarvärme. Klimatet har varit en stor grej för mig, mycket värme och få moln dominerar väderkartan och att kunna sola utan tröja i slutet av november är ju lite speciellt för en som är van vid Stockholmsklimat.
Det är många som trott och fortfarande tror att språket är en jättegrej, faktum är dock att jag förstod nästan allt från och med första dagen.. att sedan kunna uttrycka mig själv, dvs. kommunicera, är inte fullt lika trivialt, behöver fortfarande mycket mer övning!
Frankrikes kultur har hittills inte bjudit på några större överraskningar. Kanske var jag tillräckligt förberedd för att inte reagera så starkt på skillnaderna, kanske är jag även bra på att anpassa mig till situationer. Några saker går emellertid att notera. Det är nog allmänt känt att folk här nere niar varandra om de inte känner varandra väl, det är också rent generellt artigare än i Sverige. Det är dock inte riktigt vad det verkar vara vid första anblicken, alla dessa artigheter.. det kan liknas rakt av med engelskans "hi, how are you!" som folk slänger ur sig precis hela tiden utan att egentligen vänta på svar, det låter trevligt men betyder ingenting. (Frankrikes motsvarighet heter "cava?" och betyder ungefär "allt väl?"). Kanske väljer man ändå hellre tomma artigheter än tysthet och misstänkta blickar som inträffar lite för ofta i Sverige. För övrigt tar man i hand med alla klasskamrater och folk man känner här, varje dag! Jag försöker fundera ut andra kulturskillnader men rent generellt är det svårt att härleda något som verkligen har med nationaliteterna att göra.. en gåta som jag fortfarande funderar på är var folk stoppar sina pengar. De tjänar mer här och betalar mindre skatt men i Toulouse finns mest tråkiga billiga bilar, inga direkt flashiga hus/lägenheter, folk verkar inte tokrenovera sina hus som i Sverige och jag har inte märkt några tendenser att resa mycket bland mina klasskamrater, så var är pengarna?
En stor skillnad mellan Sverige och Frankrike, som jag tror man ofta glömmer när man reser som turist, är Frankrikes baksida. Med det menar jag först och främst klasskillnaderna. Visst, i Sverige pratas det om Rinkeby och Rosengård, jag har visserligen aldrig varit i Rosengård men Rinkeby är ju mest en tråkig miljonprogramförort full med trevliga människor från härliga kulturer. Jag ser inget problem med att hänga i Rinkeby på kvällen eller parkera min bil där ett par dagar. I Frankrike, i Toulouse, några tunnelbanestationer söder om stan ligger motsvarande miljonprogramförort. Har varit där på dagen, tråkigt men lugnt. Skolkamrater födda i Toulouse har emellertid ifrågasatt vad i hela friden jag hade där att göra. Åker man dit på natten så blir man tydligen av med allt, man får visserligen leva men helt utan alla prylar och kläder man hade med sig. Ni har kanske också hört om räderna som inträffar här lite då och då. Nu senast när ett par ungdomar (15 & 16 år) körde utan hjälmar mot väjningsplikt i en Parisförort, krockade med en polisbil och avled båda två. Ungdomarna i förorterna skyller allt på polisen, bränner bilar och förstör egendom, stödräder genomfördes här i Toulouse. En av anledningarna till det här är troligen den höga arbetslösheten och klassklyftan som gör att det finns ett helt samhällsskikt som så att säga "vet om" att de troligen aldrig kommer komma någonstans i livet, de gör sig hörda efter bästa förmåga.
Så till frågan om mitt liv här, har jag lyckats än, känns det som ett hem? Kort sagt, NEJ! Grejen med det här stället är att allt är toppen, utom skolan, och skolan tar så mycket tid att jag inte hinner uppleva det som är toppen. Jag är inte ensam om att dela den uppfattningen, även fransoserna håller med. Även fransoserna som tuggat sig igenom två år av förberedande mattestudier på galen nivå och klarat den här skolans första år där de sitter och bevisar matematiska satser och lemman under tidspress, även de tycker att tempot är för högt. Jag har inte hört någon som entydigt tycker att det är en bra skola, att det vi gör är riktigt kul, det är helt enkelt så att ett diplom från ENSICA öppnar dörrar, det är därför folk är här. Till och med många av lärarna håller med om att det är ett dåligt upplägg på kurserna, eftersom vi ska hinna med så mycket så hinner vi inte med någonting. Hur som helst så klarar sig ändå fransoserna igenom, mest på grund av matten, i princip alla tentor innehåller härledningar och integralkalkyler. Vissa övningar går ut på att lösa en integral som kanske tar 30 minuter. Det har bekräftats av fransoserna att jag har gjort allt det de gör senare, jag har ganska bra förståelse för och allmänbildning inom det vi gör. Det sägs att våren ska bli lugnare, det sägs det kanske alltid? Vi har i alla fall lov jämnt utspridda och jag har mycket bättre koll på hur man måste lägga upp studierna. Vi får se hur det går..
Jag kanske inte har skrivit något om det franska skolsystemet tidigare, snabb resumé: Det finns minst två typer av skolor, vanliga stora universitet samt grandes écoles, ENSICA tillhör den senare typen. Universiteten fungerar som i Sverige, man väljer kurser eller ett program, det är få föreläsningar och man lägger upp studierna som man vill. Grande école-skolorna skiljer sig vad jag förstått radikalt, schemat är oftast fyllt och det mesta är obligatorisk närvaro på, inget eget ansvar alltså. Det märks på folket här, de har inte alls samma mognad och världsvana som de studenter jag mött tidigare. Enligt de jag pratat med här är det dock skillnad på grande école och grande école, det finns skolor som trots arbetsbördan lämnar större frihet och dessutom respekt åt studenterna. Ni som läst mitt inlägg om våran inspectrice des études förstår hur vi blir behandlade.
Slutsatsen så här långt blir nåt i stil med att självklart ska man inte tveka över att lämna Sverige ett tag för att uppleva världen, men är man inte matematiskt geni med svenska mått mätt, välj då något annat än en fransk grande école! Min tanke är ändå att uppleva mer nästa termin, det kommer bli mycket lättare med bil. Jag känner ett gäng riktigt trevliga människor från länderna runt omkring här och det är förstås kompisarna som gör att jag står ut med studierna.
Om en vecka landar jag i Sverige igen, vi ses!
Det första som slår en, bildligt talat, när man stiger av flyget i Toulouse i mitten av augusti är förstås hettan, 34 grader av underbar sommarvärme. Klimatet har varit en stor grej för mig, mycket värme och få moln dominerar väderkartan och att kunna sola utan tröja i slutet av november är ju lite speciellt för en som är van vid Stockholmsklimat.
Det är många som trott och fortfarande tror att språket är en jättegrej, faktum är dock att jag förstod nästan allt från och med första dagen.. att sedan kunna uttrycka mig själv, dvs. kommunicera, är inte fullt lika trivialt, behöver fortfarande mycket mer övning!
Frankrikes kultur har hittills inte bjudit på några större överraskningar. Kanske var jag tillräckligt förberedd för att inte reagera så starkt på skillnaderna, kanske är jag även bra på att anpassa mig till situationer. Några saker går emellertid att notera. Det är nog allmänt känt att folk här nere niar varandra om de inte känner varandra väl, det är också rent generellt artigare än i Sverige. Det är dock inte riktigt vad det verkar vara vid första anblicken, alla dessa artigheter.. det kan liknas rakt av med engelskans "hi, how are you!" som folk slänger ur sig precis hela tiden utan att egentligen vänta på svar, det låter trevligt men betyder ingenting. (Frankrikes motsvarighet heter "cava?" och betyder ungefär "allt väl?"). Kanske väljer man ändå hellre tomma artigheter än tysthet och misstänkta blickar som inträffar lite för ofta i Sverige. För övrigt tar man i hand med alla klasskamrater och folk man känner här, varje dag! Jag försöker fundera ut andra kulturskillnader men rent generellt är det svårt att härleda något som verkligen har med nationaliteterna att göra.. en gåta som jag fortfarande funderar på är var folk stoppar sina pengar. De tjänar mer här och betalar mindre skatt men i Toulouse finns mest tråkiga billiga bilar, inga direkt flashiga hus/lägenheter, folk verkar inte tokrenovera sina hus som i Sverige och jag har inte märkt några tendenser att resa mycket bland mina klasskamrater, så var är pengarna?
En stor skillnad mellan Sverige och Frankrike, som jag tror man ofta glömmer när man reser som turist, är Frankrikes baksida. Med det menar jag först och främst klasskillnaderna. Visst, i Sverige pratas det om Rinkeby och Rosengård, jag har visserligen aldrig varit i Rosengård men Rinkeby är ju mest en tråkig miljonprogramförort full med trevliga människor från härliga kulturer. Jag ser inget problem med att hänga i Rinkeby på kvällen eller parkera min bil där ett par dagar. I Frankrike, i Toulouse, några tunnelbanestationer söder om stan ligger motsvarande miljonprogramförort. Har varit där på dagen, tråkigt men lugnt. Skolkamrater födda i Toulouse har emellertid ifrågasatt vad i hela friden jag hade där att göra. Åker man dit på natten så blir man tydligen av med allt, man får visserligen leva men helt utan alla prylar och kläder man hade med sig. Ni har kanske också hört om räderna som inträffar här lite då och då. Nu senast när ett par ungdomar (15 & 16 år) körde utan hjälmar mot väjningsplikt i en Parisförort, krockade med en polisbil och avled båda två. Ungdomarna i förorterna skyller allt på polisen, bränner bilar och förstör egendom, stödräder genomfördes här i Toulouse. En av anledningarna till det här är troligen den höga arbetslösheten och klassklyftan som gör att det finns ett helt samhällsskikt som så att säga "vet om" att de troligen aldrig kommer komma någonstans i livet, de gör sig hörda efter bästa förmåga.
Så till frågan om mitt liv här, har jag lyckats än, känns det som ett hem? Kort sagt, NEJ! Grejen med det här stället är att allt är toppen, utom skolan, och skolan tar så mycket tid att jag inte hinner uppleva det som är toppen. Jag är inte ensam om att dela den uppfattningen, även fransoserna håller med. Även fransoserna som tuggat sig igenom två år av förberedande mattestudier på galen nivå och klarat den här skolans första år där de sitter och bevisar matematiska satser och lemman under tidspress, även de tycker att tempot är för högt. Jag har inte hört någon som entydigt tycker att det är en bra skola, att det vi gör är riktigt kul, det är helt enkelt så att ett diplom från ENSICA öppnar dörrar, det är därför folk är här. Till och med många av lärarna håller med om att det är ett dåligt upplägg på kurserna, eftersom vi ska hinna med så mycket så hinner vi inte med någonting. Hur som helst så klarar sig ändå fransoserna igenom, mest på grund av matten, i princip alla tentor innehåller härledningar och integralkalkyler. Vissa övningar går ut på att lösa en integral som kanske tar 30 minuter. Det har bekräftats av fransoserna att jag har gjort allt det de gör senare, jag har ganska bra förståelse för och allmänbildning inom det vi gör. Det sägs att våren ska bli lugnare, det sägs det kanske alltid? Vi har i alla fall lov jämnt utspridda och jag har mycket bättre koll på hur man måste lägga upp studierna. Vi får se hur det går..
Jag kanske inte har skrivit något om det franska skolsystemet tidigare, snabb resumé: Det finns minst två typer av skolor, vanliga stora universitet samt grandes écoles, ENSICA tillhör den senare typen. Universiteten fungerar som i Sverige, man väljer kurser eller ett program, det är få föreläsningar och man lägger upp studierna som man vill. Grande école-skolorna skiljer sig vad jag förstått radikalt, schemat är oftast fyllt och det mesta är obligatorisk närvaro på, inget eget ansvar alltså. Det märks på folket här, de har inte alls samma mognad och världsvana som de studenter jag mött tidigare. Enligt de jag pratat med här är det dock skillnad på grande école och grande école, det finns skolor som trots arbetsbördan lämnar större frihet och dessutom respekt åt studenterna. Ni som läst mitt inlägg om våran inspectrice des études förstår hur vi blir behandlade.
Slutsatsen så här långt blir nåt i stil med att självklart ska man inte tveka över att lämna Sverige ett tag för att uppleva världen, men är man inte matematiskt geni med svenska mått mätt, välj då något annat än en fransk grande école! Min tanke är ändå att uppleva mer nästa termin, det kommer bli mycket lättare med bil. Jag känner ett gäng riktigt trevliga människor från länderna runt omkring här och det är förstås kompisarna som gör att jag står ut med studierna.
Om en vecka landar jag i Sverige igen, vi ses!
I love my mac
Reklam:
Inte nog med att den har det mesta, otroligt snabb processor, 4 GB i arbetsminne, högupplöst skärm, optisk utgång för ljudet, automatisk justering av ljusstyrkan på skärmen efter omgivningens belysning (funkar helbra) och till och med belyst tangentbord som självklart också reglerar sin belysningsstyrka i takt med omgivningen..
Min fina bärbara mac visade idag prov på sin styrka igen, jag behövde installera ett CAD-program eftersom gruppmedlemmen jag jobbar med har för svag dator. Tråkigt nog är just CAD-program en av få saker som inte finns till mac, provade först med en Windows-emulator direkt i operativsystemet men det blev inte särskilt bra. Drog då ner en kopia av Windows XP, lagligt genom KTH, och installerade på en separat del av hårddisken så att det går att köra Windows ensamt på datorn, precis som vilken PC som helst. Apple tillhandahåller drivrutiner som gör att allt fungerar, bluetoothmus, trådlöst internet, inbyggd webkamera, tja, det mesta.. Installerade sedan CAD-programmet CATIA, det är ett otroligt tungt program, min binôme vittnade om att det tog 4-5 minuter för honom bara att starta programmet på hand stationära PC. Inklockning här gav 55 sekunder från klick till redo!
För övrigt: virus existerar inte för mac, trots hård last har min dator hängt sig två gånger på fem månader, den gör kontinuerligt och integrerat backup på allt.. köp mac!
By the way, det var bara en som kom ihåg min namnsdag igår! Tack Lisa!
Inte nog med att den har det mesta, otroligt snabb processor, 4 GB i arbetsminne, högupplöst skärm, optisk utgång för ljudet, automatisk justering av ljusstyrkan på skärmen efter omgivningens belysning (funkar helbra) och till och med belyst tangentbord som självklart också reglerar sin belysningsstyrka i takt med omgivningen..
Min fina bärbara mac visade idag prov på sin styrka igen, jag behövde installera ett CAD-program eftersom gruppmedlemmen jag jobbar med har för svag dator. Tråkigt nog är just CAD-program en av få saker som inte finns till mac, provade först med en Windows-emulator direkt i operativsystemet men det blev inte särskilt bra. Drog då ner en kopia av Windows XP, lagligt genom KTH, och installerade på en separat del av hårddisken så att det går att köra Windows ensamt på datorn, precis som vilken PC som helst. Apple tillhandahåller drivrutiner som gör att allt fungerar, bluetoothmus, trådlöst internet, inbyggd webkamera, tja, det mesta.. Installerade sedan CAD-programmet CATIA, det är ett otroligt tungt program, min binôme vittnade om att det tog 4-5 minuter för honom bara att starta programmet på hand stationära PC. Inklockning här gav 55 sekunder från klick till redo!
För övrigt: virus existerar inte för mac, trots hård last har min dator hängt sig två gånger på fem månader, den gör kontinuerligt och integrerat backup på allt.. köp mac!
By the way, det var bara en som kom ihåg min namnsdag igår! Tack Lisa!
Något nere
Det har varit en händelserik vecka men det mesta är egentligen tråkiga nyheter. Jag var ju som sagt hos läkaren i måndags och fick medicin mot öroninflammation, var på återbesök i fredags och blev i princip friskförklarad. Jag hostar dock fortfarande från förkylningen, fast mest på kvällarna.
I onsdags skrev jag tenta i statistik, det börjar långsamt gå bättre på tentorna men jag klarar fortfarande inte av uppgifter som lyder "bevisa att...". Spenderade lång tid på tentan på en dylik uppgift utan att lyckas.
I fredags var det tenta i sociologi/företagsledning, kändes helt okej men man vet ju aldrig. I fredags eftermiddag hade vi programmering igen.. min trinome har ännu inte trots påtryckningar visat vilja att börja programmera på allvar, trots att vi nu bara ha en lektion kvar och därmed bara en lektion kvar att få personlig hjälp av läraren. Hur som helst så kulminerade deras ovilja att arbeta i att de helt enkelt inte dök upp på lektionen, min binome var nog iofs. på en annan utbildning men tjejen hade inte sagt nåt. Så där satt jag själv, utan att ha programmerat java på fem år och med ett ganska avancerat projekt framför mig. Slutade med att jag la fram hela problemet för läraren (som är otroligt sympatisk) och som förklarade allt i detalj, knyckte även hans exempel som han programmerade för att demonstrera, för att försöka förstå i lugn och ro hemma.. men det är inte lätt att lära sig ett helt nytt programmeringsspråk utan att kunna baserna i hur det är uppbyggt!
Under fredagen hade jag även blivit inbjuden till killen som håller kontakten mellan KTH och ENSICA för att diskutera mina resultat. Han är en trevlig man men var uppriktigt orolig/bitter: "vi har aldrig någonsin sett en dubbeldiplomstudent med så här dåliga resultat", "i ljuset av dina resultat hittills kommer du inte kunna stanna mer än ett år", "vill du att vi gör om ditt utbyte till ett vanligt utbytesår nu? och klipper bort några kurser?". Jag förklarade som det är, det är matten som är haken, systemet i Sverige skiljer sig väldigt mycket på den punkten. Han ringde då och pratade med matteansvarige på skolan för att försöka hitta en lösning, extra övningsuppgifter t.ex., efter flera minuters samtal var slutsatsen att jag ligger för långt efter för att kunna ta igen det samtidigt som andra året här. Slutligen sa jag i alla fall till honom att jag tänker stanna ett år, plugga järnet och se hur det går.. Nu väntar mig någon form av krismöte med någon i administrationen (kan ha varit rektorn, är osäker) för att försöka ta reda på vad som händer.. blir väl en upplevelse om inte annat. I slutet av året väntar en jury som avgör mitt öde, men det beror ju förstås på hur det går framöver också.
Fredagen bjöd även på fler överraskningar.. Mötte min granne den tredje svensken och jag förde då nedresan på tal, det visade sig då att hans oroliga föräldrar fått honom att tänka om och att han nu hellre flyger ner... men: "om det blir problem så ställer jag ju upp, nu när jag har sagt det". Jag undrar varför livet ständigt påminner mig om att det alltid är bättre att göra saker själv, den enda man kan lita på fullt ut verkar vara en själv. Jaja, nu slipper jag en konstig svensk som co-pilot.. har en hel radda backup-lösningar för att få ner en bil men tråkigt nog innebär alla att jag betalar bensinen helt själv, typiskt! För er som undrar vad lösningarna består i så handlar det om övernattning i södra Sverige plus övernattning i södra Tyskland/norra Frankrike, och/eller upplockning av extra förare i samma regioner. Det blir väl en upplevelse det också!
Det var en något uppgiven blogg idag, och visst, jag känner att jag måste få deppa ett tag. Men jag har långt ifrån gett upp! Jag har inga tentor i veckan men tre projekt att jobba med, veckan därpå är det tenta i reglerteknik (mitt "favoritämne" och nu även min specialinriktning) samt en liten tenta på nåt ganska oviktigt. Jag kämpar på.. och om två veckor står jag på svensk mark!
I onsdags skrev jag tenta i statistik, det börjar långsamt gå bättre på tentorna men jag klarar fortfarande inte av uppgifter som lyder "bevisa att...". Spenderade lång tid på tentan på en dylik uppgift utan att lyckas.
I fredags var det tenta i sociologi/företagsledning, kändes helt okej men man vet ju aldrig. I fredags eftermiddag hade vi programmering igen.. min trinome har ännu inte trots påtryckningar visat vilja att börja programmera på allvar, trots att vi nu bara ha en lektion kvar och därmed bara en lektion kvar att få personlig hjälp av läraren. Hur som helst så kulminerade deras ovilja att arbeta i att de helt enkelt inte dök upp på lektionen, min binome var nog iofs. på en annan utbildning men tjejen hade inte sagt nåt. Så där satt jag själv, utan att ha programmerat java på fem år och med ett ganska avancerat projekt framför mig. Slutade med att jag la fram hela problemet för läraren (som är otroligt sympatisk) och som förklarade allt i detalj, knyckte även hans exempel som han programmerade för att demonstrera, för att försöka förstå i lugn och ro hemma.. men det är inte lätt att lära sig ett helt nytt programmeringsspråk utan att kunna baserna i hur det är uppbyggt!
Under fredagen hade jag även blivit inbjuden till killen som håller kontakten mellan KTH och ENSICA för att diskutera mina resultat. Han är en trevlig man men var uppriktigt orolig/bitter: "vi har aldrig någonsin sett en dubbeldiplomstudent med så här dåliga resultat", "i ljuset av dina resultat hittills kommer du inte kunna stanna mer än ett år", "vill du att vi gör om ditt utbyte till ett vanligt utbytesår nu? och klipper bort några kurser?". Jag förklarade som det är, det är matten som är haken, systemet i Sverige skiljer sig väldigt mycket på den punkten. Han ringde då och pratade med matteansvarige på skolan för att försöka hitta en lösning, extra övningsuppgifter t.ex., efter flera minuters samtal var slutsatsen att jag ligger för långt efter för att kunna ta igen det samtidigt som andra året här. Slutligen sa jag i alla fall till honom att jag tänker stanna ett år, plugga järnet och se hur det går.. Nu väntar mig någon form av krismöte med någon i administrationen (kan ha varit rektorn, är osäker) för att försöka ta reda på vad som händer.. blir väl en upplevelse om inte annat. I slutet av året väntar en jury som avgör mitt öde, men det beror ju förstås på hur det går framöver också.
Fredagen bjöd även på fler överraskningar.. Mötte min granne den tredje svensken och jag förde då nedresan på tal, det visade sig då att hans oroliga föräldrar fått honom att tänka om och att han nu hellre flyger ner... men: "om det blir problem så ställer jag ju upp, nu när jag har sagt det". Jag undrar varför livet ständigt påminner mig om att det alltid är bättre att göra saker själv, den enda man kan lita på fullt ut verkar vara en själv. Jaja, nu slipper jag en konstig svensk som co-pilot.. har en hel radda backup-lösningar för att få ner en bil men tråkigt nog innebär alla att jag betalar bensinen helt själv, typiskt! För er som undrar vad lösningarna består i så handlar det om övernattning i södra Sverige plus övernattning i södra Tyskland/norra Frankrike, och/eller upplockning av extra förare i samma regioner. Det blir väl en upplevelse det också!
Det var en något uppgiven blogg idag, och visst, jag känner att jag måste få deppa ett tag. Men jag har långt ifrån gett upp! Jag har inga tentor i veckan men tre projekt att jobba med, veckan därpå är det tenta i reglerteknik (mitt "favoritämne" och nu även min specialinriktning) samt en liten tenta på nåt ganska oviktigt. Jag kämpar på.. och om två veckor står jag på svensk mark!
Idioter
Idag fick vi ett mail från Inspecteur des Etudes, dvs. damen jag skrivit om tidigare som glider omkring och leker låtsasmorsa åt studenterna. Jag vet inte vad det är med henne, ibland tror man sig se nån glimt i hennes öga, ibland till och med skrattar hon, men för det mesta är hon riktigt otrevlig, även mot oss utbytesstudenter som inte riktigt kan språket och än mindre systemet. Hur som helst, folk brukar prata ganska mycket under föreläsningar, i normal samtalston, det har jag nog också skrivit tidigare. Det är otroligt störande och inget jag stöder, men idag avbröt de tydligen en föreläsning mitt i pga. allt prat (jag var inte där, får inte ut så mycket av de föreläsningarna). Därefter skrev då Madame ett mail som fritt översatt lyder såhär:
Jag SKÄMS fullständigt framför föreläsaren Mme Lavigne på grund av ert INTOLERANTA beteende under föreläsningen imorse (utan att räkna föreläsningen i förra veckan där jag även var tvungen att ingripa).
Ni har ABSOLUT ingen respekt för era lärare (eftersom det inte är första gången jag får klagomål om erat beteende) alltså har jag inget för er (förtroende alltså)...
Ni förtjänar inte att man betraktar er som vuxna, mer som ett gäng idiot-barn.
Ni har idag visat upp en vacker sida av er årskurs... Men det kan ni förstås inte ta åt er eftersom ni är idioter...
Jag kommer alltså anpassa mitt beteende till den föga utvecklade populationen jag har framför mig. Ni som känner er orättvist dömda får klaga på de andra.
Jag påminner de som ska iväg på utbyte att ni inte har åkt än och att det ligger i ert intresse att hålla er i skinnet. Det gäller även ni som valts ut för att spendera ett år på företag, jag ger inga presenter.
Torsdag 13 december ska gruppansvariga, representanter för årskursen samt alla elever som dömts som ansvariga för den avbrutna föreläsningen (och som självklart har bra förklaringar till sitt beteende) infinna sig för ett möte i sal B118.
Mme Henry
Vad säger man? Min binome svarade på mailet och ifrågasatte hennes rätt att anklaga hela årskursen och kalla oss idioter, svaret löd nåt i stil med "jag tar inte åt mig en sekund av dina kommentarer, förresten var du visst inte där andra halvan av föreläsningen" (som var avbruten).. Jag och Calle funderade på att ta med mailet upp till högre instans, vi har en kontakt i administrationen vi skulle kunna prata med, fast jag vet inte riktigt vad det skulle tjäna till.
Jag SKÄMS fullständigt framför föreläsaren Mme Lavigne på grund av ert INTOLERANTA beteende under föreläsningen imorse (utan att räkna föreläsningen i förra veckan där jag även var tvungen att ingripa).
Ni har ABSOLUT ingen respekt för era lärare (eftersom det inte är första gången jag får klagomål om erat beteende) alltså har jag inget för er (förtroende alltså)...
Ni förtjänar inte att man betraktar er som vuxna, mer som ett gäng idiot-barn.
Ni har idag visat upp en vacker sida av er årskurs... Men det kan ni förstås inte ta åt er eftersom ni är idioter...
Jag kommer alltså anpassa mitt beteende till den föga utvecklade populationen jag har framför mig. Ni som känner er orättvist dömda får klaga på de andra.
Jag påminner de som ska iväg på utbyte att ni inte har åkt än och att det ligger i ert intresse att hålla er i skinnet. Det gäller även ni som valts ut för att spendera ett år på företag, jag ger inga presenter.
Torsdag 13 december ska gruppansvariga, representanter för årskursen samt alla elever som dömts som ansvariga för den avbrutna föreläsningen (och som självklart har bra förklaringar till sitt beteende) infinna sig för ett möte i sal B118.
Mme Henry
Vad säger man? Min binome svarade på mailet och ifrågasatte hennes rätt att anklaga hela årskursen och kalla oss idioter, svaret löd nåt i stil med "jag tar inte åt mig en sekund av dina kommentarer, förresten var du visst inte där andra halvan av föreläsningen" (som var avbruten).. Jag och Calle funderade på att ta med mailet upp till högre instans, vi har en kontakt i administrationen vi skulle kunna prata med, fast jag vet inte riktigt vad det skulle tjäna till.
Tentor, godis, tentor och öroninflammation
Förra måndagen hade jag alltså muntlig tenta i strömningsmekanik, svarade mest "eeehhh, hmmmm, 'kli i pannan', nja, det där kan jag nog inte säga så mycket om". Fick 8/20, tack..
Större delen av veckan var jag sedan sjuk, feber, sov 13 timmar per dag två dagar i rad, var bara i skolan till obligatoriska grejer.. existerar inte att utebli helt. I fredags var jag på podologi-skolan för sista gången på flera månader och blev officiellt friskförklarad i foten, snyft! Det var trevligt att träffa annat folk!
I lördags ville tysken Paul komma bort från Toulouse vilket jag tyckte var en ypperlig idé, vi drog fem grabbar till Andorra över dagen. Bilder finns här..
I lördags och söndags hostade jag nåt enormt, vilket brukar tyda på att sjukdomen är på väg bort.. I söndags kväll fick jag dock som lock i örat med känslan av en vätska därinne, vaknade även av smärtor från detta under natten. Ringde till en läkare idag på lunchen och gick dit en timme senare, jodå, öroninflammation + inflammerad i halsen.. fyra mediciner, 10 tabletter om dagen, ganska mycket pengar men förhoppningsvis blir jag frisk snart.
Förresten, beställde pizza i söndags eftersom varken Calle eller jag hade nån mat hemma, otroligt smidigt. Killen frågade efter adressen... "161 rue.."... aahh, ENSICA! Bon, vilket rum är det? Så fick man pizza direkt till rummet för 8.5 euro, stod mig från lunch till sängdags :)
Större delen av veckan var jag sedan sjuk, feber, sov 13 timmar per dag två dagar i rad, var bara i skolan till obligatoriska grejer.. existerar inte att utebli helt. I fredags var jag på podologi-skolan för sista gången på flera månader och blev officiellt friskförklarad i foten, snyft! Det var trevligt att träffa annat folk!
I lördags ville tysken Paul komma bort från Toulouse vilket jag tyckte var en ypperlig idé, vi drog fem grabbar till Andorra över dagen. Bilder finns här..
I lördags och söndags hostade jag nåt enormt, vilket brukar tyda på att sjukdomen är på väg bort.. I söndags kväll fick jag dock som lock i örat med känslan av en vätska därinne, vaknade även av smärtor från detta under natten. Ringde till en läkare idag på lunchen och gick dit en timme senare, jodå, öroninflammation + inflammerad i halsen.. fyra mediciner, 10 tabletter om dagen, ganska mycket pengar men förhoppningsvis blir jag frisk snart.
Förresten, beställde pizza i söndags eftersom varken Calle eller jag hade nån mat hemma, otroligt smidigt. Killen frågade efter adressen... "161 rue.."... aahh, ENSICA! Bon, vilket rum är det? Så fick man pizza direkt till rummet för 8.5 euro, stod mig från lunch till sängdags :)
