Alex i Toulouse

Det har varit en händelserik vecka men det mesta är egentligen tråkiga nyheter. Jag var ju som sagt hos läkaren i måndags och fick medicin mot öroninflammation, var på återbesök i fredags och blev i princip friskförklarad. Jag hostar dock fortfarande från förkylningen, fast mest på kvällarna.

I onsdags skrev jag tenta i statistik, det börjar långsamt gå bättre på tentorna men jag klarar fortfarande inte av uppgifter som lyder "bevisa att...". Spenderade lång tid på tentan på en dylik uppgift utan att lyckas.

I fredags var det tenta i sociologi/företagsledning, kändes helt okej men man vet ju aldrig. I fredags eftermiddag hade vi programmering igen.. min trinome har ännu inte trots påtryckningar visat vilja att börja programmera på allvar, trots att vi nu bara ha en lektion kvar och därmed bara en lektion kvar att få personlig hjälp av läraren. Hur som helst så kulminerade deras ovilja att arbeta i att de helt enkelt inte dök upp på lektionen, min binome var nog iofs. på en annan utbildning men tjejen hade inte sagt nåt. Så där satt jag själv, utan att ha programmerat java på fem år och med ett ganska avancerat projekt framför mig. Slutade med att jag la fram hela problemet för läraren (som är otroligt sympatisk) och som förklarade allt i detalj, knyckte även hans exempel som han programmerade för att demonstrera, för att försöka förstå i lugn och ro hemma.. men det är inte lätt att lära sig ett helt nytt programmeringsspråk utan att kunna baserna i hur det är uppbyggt!

Under fredagen hade jag även blivit inbjuden till killen som håller kontakten mellan KTH och ENSICA för att diskutera mina resultat. Han är en trevlig man men var uppriktigt orolig/bitter: "vi har aldrig någonsin sett en dubbeldiplomstudent med så här dåliga resultat", "i ljuset av dina resultat hittills kommer du inte kunna stanna mer än ett år", "vill du att vi gör om ditt utbyte till ett vanligt utbytesår nu? och klipper bort några kurser?". Jag förklarade som det är, det är matten som är haken, systemet i Sverige skiljer sig väldigt mycket på den punkten. Han ringde då och pratade med matteansvarige på skolan för att försöka hitta en lösning, extra övningsuppgifter t.ex., efter flera minuters samtal var slutsatsen att jag ligger för långt efter för att kunna ta igen det samtidigt som andra året här. Slutligen sa jag i alla fall till honom att jag tänker stanna ett år, plugga järnet och se hur det går.. Nu väntar mig någon form av krismöte med någon i administrationen (kan ha varit rektorn, är osäker) för att försöka ta reda på vad som händer.. blir väl en upplevelse om inte annat. I slutet av året väntar en jury som avgör mitt öde, men det beror ju förstås på hur det går framöver också.

Fredagen bjöd även på fler överraskningar.. Mötte min granne den tredje svensken och jag förde då nedresan på tal, det visade sig då att hans oroliga föräldrar fått honom att tänka om och att han nu hellre flyger ner... men: "om det blir problem så ställer jag ju upp, nu när jag har sagt det". Jag undrar varför livet ständigt påminner mig om att det alltid är bättre att göra saker själv, den enda man kan lita på fullt ut verkar vara en själv. Jaja, nu slipper jag en konstig svensk som co-pilot.. har en hel radda backup-lösningar för att få ner en bil men tråkigt nog innebär alla att jag betalar bensinen helt själv, typiskt! För er som undrar vad lösningarna består i så handlar det om övernattning i södra Sverige plus övernattning i södra Tyskland/norra Frankrike, och/eller upplockning av extra förare i samma regioner. Det blir väl en upplevelse det också!

Det var en något uppgiven blogg idag, och visst, jag känner att jag måste få deppa ett tag. Men jag har långt ifrån gett upp! Jag har inga tentor i veckan men tre projekt att jobba med, veckan därpå är det tenta i reglerteknik (mitt "favoritämne" och nu även min specialinriktning) samt en liten tenta på nåt ganska oviktigt. Jag kämpar på.. och om två veckor står jag på svensk mark!