Alex i Toulouse

Bytte kamkedjan på bilen häromdagen men det mystiska ljudet fortsatte, om än i något mindre omfattning. Idag satsade jag därför och åkte mot Paris, kom 55 km innan all olja i motorn var försvunnen och jag blixtstängde motorn, befann mig lyckligtvis precis efter en betalstation och kunde rulla in på parkeringen. Fick till sist min italienske vän och hans franska tjej att komma och bogsera hem mig. Det var första gången han bogserade, italienare bakom ratten och därför inte fullt koncentrerad, men det gick bra. Här är jag därför tillbaka i Toulouse, något tidigare än tänkt och med kylskåpet tomt. Klockan är efter 20 och jag har ätit två små yoghurt sedan imorse, det är allt.

Jag är glad över att jag inte är född/uppfostrad till en sån där hysterisk person som tappar fattningen i såna här situationer, tack mamma och pappa! Nu ska jag äta, bilen får vänta till imorgon bitti.. har inget större hopp på en enkel lösning, men man stärks väl som person av krångliga lösningar, eller nåt. Jaja, hej hopp!