Alex i Toulouse

Efter att ha sopat golvet, skakat mattan, torkat bordet, diskat, sorterat papper, rensat mobiltelefonen, rensat datorn, impregnerat skorna och försökt ringa hem började jag äntligen plugga. Slogs av en sak, jag har svårt för abstraktioner, jag har svårt att förstå det man inte kan ta på (tråkig insikt gällande mina studier). Det här är ingen nyhet men jag kunde sätta ord på det idag. I grundskolan var jag närmast ett mattegeni och jag hade heller inga problem i gymnasiet, fysiken har alltid funkat bra och samhällsämnena har gått mindre bra. Saken är den att ända upp till slutet av ettan på KTH så har matten alltid handlat om högst tredimensionella rum, dvs. ett sånt vi lever i och lätt att visualisera. Någon gång i slutet av KTHs första år kom emellertid flerdimensionella rum in i bilden, tätt följt av en mängd andra abstrakta begrepp. Alla mattekurser har sedan handlat om dessa abstraktioner och flera andra kurser har ju förstås applicerat  samma teorier, jag har inte förstått och det har synts i betygen. Här i Frankrike är alla kurser rejält mycket mer abstrakta och teoretiska, jag undrar vad nyckeln till framgång är? Om någon har ett förslag, tveka inte att posta en kommentar! Jag är inte uppgiven, jag har som sagt burit på känslan av att inte förstå ganska länge nu, men nu finns orden att beskriva det.. jag hoppas det löser sig!