Vilket ställe
I torsdags var vi på guidad tur i stan på kvällen med folk från skolan, 2 euro kostade det.. mycket trevligt! Men det vi tittade på hade jag i princip redan sett, det var en del kul berättelser och fakta om saker och ting som var intressant. Efter rundvandringen var klockan strax innan midnatt så vi begav oss hemåt, bestämde samtidigt med de två italienarna i trean att vi skulle käka middag fredag kväll.
Fredag, skola till 19..
Eftersom jag och Calle stämt träff med italienarna åt jag ingen middag. Framåt kvällen gled vi upp till dem där ytterligare två italienare, två spanjorer och en kille från Benin (!) hängde, de var alla från den tredje aéronautique-skolan i Toulouse, ENAC. Efter en del socialisering åkte vi allihop med bil till stan, mötte upp ytterligare 4 spanjorer, en spanjorska och en indier för att gå till en libanesisk restaurang på en liten bakgata. När maten, otroligt gott och vackert, började ramla in var klockan kring halv tolv på kvällen, inte riktigt svenska matvanor :) Jag var rejält hungrig också, hade inte ätit sen lunch. Vi stannade på restaurangen till efter ett och pratade en massa med allihop, det är intressant att se hur man även som svensk vågar dra på lite gestikulerande när det finns italienare och spanjorer i gänget :) Slutnota för rejält med god mat, bröd, vin och kaffe.. strax över 120 kr.
När vi ätit klart anslöt tre av tyskarna och en fransos från skolan och vi drog till sedvanliga St Pierre för att hänga på nån pub.. problemet var bara att de stänger kring två på fredagar, lördagar har allting öppet mycket längre. Efter en promenad till andra sidan stan konstaterade vi att det stängde även där, fick en komplimang för min engelska av ett gäng från Wales vid ett övergångsställe. Slutstation blev en liten nattklubb med gratis men svårforcerat inträde. Nyckeln till framgång var att säga att man var två stycken som ville in och inte kände någon annan, de ville av någon anledning inte ha in stora gäng. Väl där inne konstaterade vi att hälften av folket där kom från ENSICA eller ENAC.. kring halv fem, efter en uppfriskande promenad, befann jag mig hemma igen.
Fredag, skola till 19..
Eftersom jag och Calle stämt träff med italienarna åt jag ingen middag. Framåt kvällen gled vi upp till dem där ytterligare två italienare, två spanjorer och en kille från Benin (!) hängde, de var alla från den tredje aéronautique-skolan i Toulouse, ENAC. Efter en del socialisering åkte vi allihop med bil till stan, mötte upp ytterligare 4 spanjorer, en spanjorska och en indier för att gå till en libanesisk restaurang på en liten bakgata. När maten, otroligt gott och vackert, började ramla in var klockan kring halv tolv på kvällen, inte riktigt svenska matvanor :) Jag var rejält hungrig också, hade inte ätit sen lunch. Vi stannade på restaurangen till efter ett och pratade en massa med allihop, det är intressant att se hur man även som svensk vågar dra på lite gestikulerande när det finns italienare och spanjorer i gänget :) Slutnota för rejält med god mat, bröd, vin och kaffe.. strax över 120 kr.
När vi ätit klart anslöt tre av tyskarna och en fransos från skolan och vi drog till sedvanliga St Pierre för att hänga på nån pub.. problemet var bara att de stänger kring två på fredagar, lördagar har allting öppet mycket längre. Efter en promenad till andra sidan stan konstaterade vi att det stängde även där, fick en komplimang för min engelska av ett gäng från Wales vid ett övergångsställe. Slutstation blev en liten nattklubb med gratis men svårforcerat inträde. Nyckeln till framgång var att säga att man var två stycken som ville in och inte kände någon annan, de ville av någon anledning inte ha in stora gäng. Väl där inne konstaterade vi att hälften av folket där kom från ENSICA eller ENAC.. kring halv fem, efter en uppfriskande promenad, befann jag mig hemma igen.
Kommentarer
Trackback
