Skolan
Måndag, första dagen i skolan. Först lite basic facts. Skolan heter ENSICA - Ecole Nationale Supérieure d´Ingénieurs de Constructions Aéronautiques och betraktas som den näst bästa aéronautique-skolan i landet och allmänt som en av de bästa ingenjörsskolorna i Frankrike. SUPAERO är den bästa aéronautique-skolan och ligger också i Toulouse, jag sökte dit men kom inte in, dock går en klasskompis där.. Från och med om några veckor slås delar av ENSICA och SUPAERO ihop och bildar ISAE, l´Institut Supérieure de l´Aéronautique et de l´Espace. Det kommer emellertid fortfarande finnas två separata utbildningar med varsitt diplom, industrin vill tydligen ha det så. På längre sikt kanske ENSICA flyttar från sitt nuvarande campus inträngt bland hyreshus och villor och flyttar till andra sidan stan där SUPAERO, en annan flygskola och andra universitet har sina campus. Hur som helst kommer det där inte påverka mig som jag förstår.
ENSICA har omkring 400 civilingenjörsstudenter, ett gäng militäringenjörsstudenter och ytterligare ett gäng masterstudenter. Detta i ett land med långt över 60 miljoner invånare. Intagningskraven är följdaktligen rejäla. Franska studenter pluggar två år med högskoleförberedande studier, fantastiskt mycket teori inom matte, fysik och mekanik. Betygen från förberedelseåren är avgörande för vilken skola man kan komma in på, många väljer den bästa skolan de kan komma in på, även om skolans inriktning inte riktigt matchar deras intressen. Ett diplom från en fin fransk skola ska enligt uppgift verkligen betala sig (ja, utbildningarna kostar pengar och det finns inget CSN, däremot förmånliga banklån), det är inte som i Sverige där diplomerade KTH- eller universitetsstudenter jobbar i mataffärer. I alla fall har fransosernas förberedelseår skrämt mig tidigare och det bekräftades av måndagens första lektion, matematik. Upplägget är att läraren skriver upp en massa teorem på tavlan och som alla skriver av, allt är helt allmänt och siffror existerar inte, det räknas bara med bokstäver.. vilket iofs. inte är särskilt nytt. Ibland kommer en exercise som alla ska försöka lösa, dvs. använd teoremen för att bevisa något. På KTH har vi alltid formelsamling och använder typtal när vi ska attackera problem, dessutom räknar vi aldrig i grupp i ett klassrum under lärarens uppsikt. Rent innehållsmässigt har vi berört det mesta tidigare men det är svårt att anpassa sig till det nya arbetssättet, jag hoppas det kommer.
Efter 1.5 timmars lunch i skolans restaurang, 3 euro får man tydligen langa upp för en hyfsad trerätters lunch, fortsatte dagen med l´informatique, dvs. programmering och lite sånt. Otroligt seg lektion, två timmar gick till att få igång folks konton och sen användes resterande timmar åt att gå igenom ett fåtal kommandon i Linux, inget tempo alls! Så här kommer det fortsätta i två veckor nu, visserligen med några andra ämnen ibland men upplägget är 8-18 varje dag med 1.5 timmars lunch.
Någonstans på rasterna försöker vi klämma in att lösa praktiska detaljer som att fylla i papper, byråkratin är oändlig och de skrattar åt det själva! Internet på rummet har fortfarande inte kommit igång av någon anledning som ingen kan svara på, fransoserna som bor i samma hus har haft internet sedan första dagen. Klassammansättningen nu till en början består av tre svenskar, en tysk, en italienare (som inte kan ett ord franska verkar det som), två spanjorer, en spanska och knappt tio fransoser som sökt direkt till andra året. Det finns även en till klass med omkring tjugo spanjorer. Jag verkar vara den enda som tänkt läsa två år till dubbeldiplom och jag är särbehandlad för det, all information jag får är på franska (de andras på engelska) och jag har mer pappersexercis att ta mig igenom. Av de vi träffat från administrationen och lärarkåren verkar alla väldigt trevliga och gemytliga med glimten i ögat, långt från de auktoritära och svåråtkomliga typer jag blivit varnad för.
ENSICA har omkring 400 civilingenjörsstudenter, ett gäng militäringenjörsstudenter och ytterligare ett gäng masterstudenter. Detta i ett land med långt över 60 miljoner invånare. Intagningskraven är följdaktligen rejäla. Franska studenter pluggar två år med högskoleförberedande studier, fantastiskt mycket teori inom matte, fysik och mekanik. Betygen från förberedelseåren är avgörande för vilken skola man kan komma in på, många väljer den bästa skolan de kan komma in på, även om skolans inriktning inte riktigt matchar deras intressen. Ett diplom från en fin fransk skola ska enligt uppgift verkligen betala sig (ja, utbildningarna kostar pengar och det finns inget CSN, däremot förmånliga banklån), det är inte som i Sverige där diplomerade KTH- eller universitetsstudenter jobbar i mataffärer. I alla fall har fransosernas förberedelseår skrämt mig tidigare och det bekräftades av måndagens första lektion, matematik. Upplägget är att läraren skriver upp en massa teorem på tavlan och som alla skriver av, allt är helt allmänt och siffror existerar inte, det räknas bara med bokstäver.. vilket iofs. inte är särskilt nytt. Ibland kommer en exercise som alla ska försöka lösa, dvs. använd teoremen för att bevisa något. På KTH har vi alltid formelsamling och använder typtal när vi ska attackera problem, dessutom räknar vi aldrig i grupp i ett klassrum under lärarens uppsikt. Rent innehållsmässigt har vi berört det mesta tidigare men det är svårt att anpassa sig till det nya arbetssättet, jag hoppas det kommer.
Efter 1.5 timmars lunch i skolans restaurang, 3 euro får man tydligen langa upp för en hyfsad trerätters lunch, fortsatte dagen med l´informatique, dvs. programmering och lite sånt. Otroligt seg lektion, två timmar gick till att få igång folks konton och sen användes resterande timmar åt att gå igenom ett fåtal kommandon i Linux, inget tempo alls! Så här kommer det fortsätta i två veckor nu, visserligen med några andra ämnen ibland men upplägget är 8-18 varje dag med 1.5 timmars lunch.
Någonstans på rasterna försöker vi klämma in att lösa praktiska detaljer som att fylla i papper, byråkratin är oändlig och de skrattar åt det själva! Internet på rummet har fortfarande inte kommit igång av någon anledning som ingen kan svara på, fransoserna som bor i samma hus har haft internet sedan första dagen. Klassammansättningen nu till en början består av tre svenskar, en tysk, en italienare (som inte kan ett ord franska verkar det som), två spanjorer, en spanska och knappt tio fransoser som sökt direkt till andra året. Det finns även en till klass med omkring tjugo spanjorer. Jag verkar vara den enda som tänkt läsa två år till dubbeldiplom och jag är särbehandlad för det, all information jag får är på franska (de andras på engelska) och jag har mer pappersexercis att ta mig igenom. Av de vi träffat från administrationen och lärarkåren verkar alla väldigt trevliga och gemytliga med glimten i ögat, långt från de auktoritära och svåråtkomliga typer jag blivit varnad för.
Kommentarer
Trackback
