Alex i Toulouse

Nu sitter jag på Arlanda, fick plats till Munchen direkt vid incheckningen. Det visade sig att mina två väskor vägde in på 28 kg, då är det bara två par skor, ett par parfymer, ett kamerastativ och nära nog alla mina kläder som är med. Det var dock inga problem med så tunga väskor, tjejen före fick en "heavy bag"-tag men inte jag, kanske har nåt att göra med att jag är stand-by. Sitter med min MacBook och skriver utanför gaten nu och det kom precis en tjock amerikan, sa: "oh! A Mac is always a good sign!", slog sig ner och ryckte fram sin egen Mac PowerBook, dvs. likadan som min fast förra modellen.. Han kom från Yale University, bodde i Connecticut och skulle till Helsingfors för att hålla ett föredrag inom medicin. Dags att åka..

Landade före tidtabell klockan 10:45 i Munchen och fick relativt snabbt ut mina väskor. Letade upp en Lufthansa incheckningsdisk och efter lite krångel var jag stand-by mot Toulouse. Jag upplevde samma fenomen som jag upplevt ett antal gånger i Frankfurt, jag lyckas alltid (utan att aktivt leta) hitta en incheckningsdisk där det inte är någon kö. Ibland hittar jag bara en business-disk men om det inte är några passagerare där och man ser lite söt ut så brukar det gå bra ändå. Idag tror jag inte att det var en business-disk, men tomt på folk var det i alla fall. När jag sedan gick mot gaten gick jag förbi den stora vanliga Lufthansa-incheckningen, jättemycket folk och långa köer.. :) Eftersom SAS inte bjuder på någon mat ombord var jag hungrig och köpte en Foccacia och en kaffe, 80 kr totalt. Sen unnade jag mig 15 minuters internettid för 2 Euro, chattade lite med Tony i Tokyo samt kollade min mail. Har fortfarande inte fått något svar från skolan om när det går bra att få tillgång till sitt rum.. men som Tony påpekade är det värsta som kan hända att jag får en spännande historia att berätta! Fick just reda på att flyget är fullt, men man vet aldrig, jag hänger kvar vid gaten så får vi se.


Japp, det första flyget till Toulouse blev fullt och jag blev kvar i Munchen ytterligare några timmar. Köpte 1 timmes internetaccess för 8 euro och kunde chatta med Tony, Nicole och några andra kompisar, samt surfa. Man kunde köpa 30 dagars access för 20 euro men steget kändes lite väl stort, hade ändå inte så mycket batteri kvar.. Måste ändå säga att macen är trevlig på så vis, drar man ner ljusstyrkan lite på skärmen kan man lugnt sitta och jobba i nästan fem timmar! Nästa flyg var också fullbokat men jag hade tur och fick plats i alla fall, sitter just nu med två egna stolar i business class på en liten Lufthansa regional jet och skriver.. Jag tackar för det för man fick mat i business, jag var hungrig! Jag försökte ringa skolan när jag visste att jag kommit med, men som vanligt utan framgång. Jag hoppas att jag kan få tillgång till rummet redan idag, vore skönt med en fast punkt i livet :) Jag försökte prata lite tyska med värdinnan nyss men hon verkade inte uppskatta mina trevande fraser så jag gav upp och bytte tillbaka till engelska, då började hon dra alla tack-fraser på franska! Troligen för att jag frågade om en fransk tidning innan starten, tänkte värma upp litegrann. Det var allt från luften, förhoppningsvis postar jag snart de här inläggen från mitt rum.

Värmen när jag klev av flyget på Toulouse - Blagnac slog mig som en vägg, 32 grader och endast lite dis, det sägs att man vänjer sig. Under inflygningen hann jag se tre stycken Airbus A380, den nya "superjumbon" och fyra stycken Airbus Beluga "the super transporter", lite intressant.. Måste börja intressera mig mer för flyget antar jag, skolan verkar ganska seriös på den fronten. Jag tog i alla fall en taxi och begärde ENSICA, skolans namn, drog till och med till med vad jag trodde var adressen.. han ville förstås veta nåt helt annat, ett områdesnamn, även namnet på tunnelbanestationen. Efter att han ringt ett samtal till en kollega löste det sig. Vi kom fram och skolan var helt igenbommad, snurrade ett par varv varpå han började bli stressad, skulle tydligen iväg på nåt annat efteråt. Han föreslog att jag skulle ringa nån så jag ringde residenset, frågade om det var lugnt att komma och slängde sedan över luren till chauffören som då till slut lyckades lotsa mig fram. 50 euro kostade den resan, mycket mer än ett månadskort till tunnelbanan här, för studenter i alla fall, tror jag.

Värden på residenset hade problem att komma på mitt namn, han begärde mitt körkort, tittade på det och började leta bland alla namn.. det tog ett bra tag, sen frågade han mig om mitt "nom" (namn) och jag pekade på Alexander.. då sa han "jahaa! jag trodde du hette KÖRKORT"! Efter ytterligare en massa letande och suckande bad han mig om mitt antagningsbesked men kom i samma sekund på att jag förstås hade missat att "nom" är efternamn och "prénom" är förnamn, det är ju förstås efternamnet som man går på. Killen envisades lustigt nog med att väldigt stapplande prata frengelska, trots att jag svarade på franska och frågade allt på franska. Jag fick i alla fall min nyckel utan någon som helst pappersexcercis. 10 kvadrat som faktiskt känns större, en 90 cm säng, ingen kudde och inga sängkläder. Internet funkar inte heller för tillfället, måste skriva under skolans avtal och sånt först, dessutom är hela administrationen på semester enligt värden så vi får väl se när det funkar, internet-problemet känns jobbigast, det är nyckeln till all information och kommunikation! Dessutom kostar det mas att ringa, ta emot samtal och till och med sms:a med Sverige här.. får leva lite ensamt några dagar helt enkelt. Jag känner mig sliten i huvudet idag, det är ju en ganska stor grej det här trots allt, skulle läsa igenom papperna gällande internetavtalen nyss och upptäckte efteråt att det tagit långt över en timme att läsa några sidor.. har precis tagit en dusch och ska sova nu, eventuellt efter en film, är lite hungrig men vet inte riktigt hur jag ska lösa det :( Det ösregnar för övrigt..